Torka aldrig tårar utan handskar
Har sett det sista avsnittet av Jonas Gardells serie vars titel ni kan se i rubriken. Ingen kan väl ha missat att den har gått på tv nu. Jag vet inte vad jag ska skriva, men känner ändå ett stort behov av att skriva om det. Eller egentligen att prata om det. Varför vet jag inte, jag har inte varit med om något liknande själv, men den berörde mig så starkt. Läser i chatten med Jonas och ser att det är många med mig som har suttit i tårar den närmsta timmen. Jag är helt slut nu. Fruktansvärt hur de behandlades, hur de led, hur rädda de var, hur de sakta förtvinade bort. Hur deras döda kroppar blev inlindade i svart sopsäck, ordentligt igentejpade och ettiketerade med "smittorisk". Precis som vi gör med gamla prover på jobbet, gjorde de med människor som hade lidit sig till döds med deras älskade vid sin sida.
Ikväll tänker jag på de som inte klarade sig och de som förlorade nära, kära och bekanta.
Vila i frid eller lev i fred
