Testar lite
Vägen
"Min väg till framgång" Mot framgång hade kanska varit mer rätt.. Hur som haver så har inte den raden samma betydelse som när den sattes dit. Men i takt med att livsvägar ändras så ändras också innebörden av ord så det får gott stå kvar. Framgång. Gå framåt? Sikta uppåt? Bli bäst? Nej, inte bli bäst. Vad är bäst? När är man bäst på livet? Bäst på att leva? Bäst. Det rimmar på häst. Jag vill bli bäst på att leva mitt liv så att jag är tillfreds med mig själv. Det kommer jag aldrig bli bäst på, men bra, jag ska bli bra. Det är jag ibland. Och ibland är jag förskräckligt dålig. Ofta är jag ngt däremellan. Lagom liksom. Två konstiga ord i samma mening.
Idag är jag bakfull. Har söndagsångest. Mkt. Därför skriver jag nu. För att slippa tänka. Jag hatar att vara bakfull utan att umgås med folk man kan skratta med. Glömma bort eländet. Men kul var det. Känns dock aldrig värt dagen efter att må såhär. Kunde varit värre. Det kan alltid vara värre.
I morgon börjar jag på nytt jobb, 8.30-17. Har nog lite ångest inför det. Eller ganska mkt. Mest nervös. Har känslan av att jag inte vill. Vill ha pengarna men slippa jobba. Går inte. Såklart. Jag tror det kommer gå bra ändå. De är snälla där. Och jag kan ju alltid springa till mamma om ngn är dum. Det är på hennes jobb. Men jag är vuxen nu. Då springer en inte till mamma. Eller? Då tar en tag i saker själv. Är dum tillbaka. Eller bara säger till de dumma. Jag vet inte vad jag pratar om, ingen kommer vara dum mot mig. Förutom jag själv. Som vanligt. Om jag var så dum mot mina vänner som jag är mot mig själv så skulle jag inte ha några vänner. Det sa en vän till mig en gång och det slog mig hur rätt han hade.
Slut
Hojk
Jag pendlar mellan nervös, lugn, skiträdd, glad och tillfreds. Har precis bestämt mig för att jag har övat klart här hemma. Jag känner mig bra. Nu säger jag det idag, hur det än går i morgon så kände jag mig bra och förberedd idag. Sen kan jag ju få blackout och ha en dålig dag i morgon(vilket inte får hände) MEN idag är jag bra!
Troget
Jag gillar att det är folk som tittar in här varje dag, trots att jag inte skrivit på mååånga dagar. Ni vet hur det är.
Idag vet jag inte om jag firade nationaldagen, jag vet nämligen inte hur man gör. Eller får en göra som en vill? I så fall firade jag. För jag och Mariette fick äran att träffa Emma idag. När jag pratade med Emma häromdagen så sa jag att det är tråkigt att hon ska åka till USA ett helt år. Dock efter lite konfererande så insåg vi att det var ta mig tusan nästan ett år sen vi sågs sist. Såattäää, vi ska nog klara oss även fast det är tråkigt. Jag har många ggr tänkt på det och jag tänkte på det återigen idag. Att trots den tid det går mellan gångerna vi ses och dessutom inte hörs jätteofta däremellan så känns det aldrig konstigt. Det är precis som vanligt varje gång och det är helt fantastiskt. Det är riktiga vänner. De som det aldrig blir konstigt med för att det var ett halvår eller år sedan man såg varandra sist. Kärlek till det. Kärlek till äkta vänner. Kärlek till att jag har turen att ha flera äkta vänner i mitt liv, de är fantastiska allihopa.
Idag vet jag inte om jag firade nationaldagen, jag vet nämligen inte hur man gör. Eller får en göra som en vill? I så fall firade jag. För jag och Mariette fick äran att träffa Emma idag. När jag pratade med Emma häromdagen så sa jag att det är tråkigt att hon ska åka till USA ett helt år. Dock efter lite konfererande så insåg vi att det var ta mig tusan nästan ett år sen vi sågs sist. Såattäää, vi ska nog klara oss även fast det är tråkigt. Jag har många ggr tänkt på det och jag tänkte på det återigen idag. Att trots den tid det går mellan gångerna vi ses och dessutom inte hörs jätteofta däremellan så känns det aldrig konstigt. Det är precis som vanligt varje gång och det är helt fantastiskt. Det är riktiga vänner. De som det aldrig blir konstigt med för att det var ett halvår eller år sedan man såg varandra sist. Kärlek till det. Kärlek till äkta vänner. Kärlek till att jag har turen att ha flera äkta vänner i mitt liv, de är fantastiska allihopa.
och nu?
Jaha, nu sitter jag här, dagen då racet skulle börja och vet inte riktigt vart jag ska börja. Öva, promenera, gymma eller städa? Svååååårt, jag är trött. Aja, ska väl sluta skriva här iaf. Btw så har jag insett att min morgonfrilla inte är att leka med sedan jag frisserade mig.
The day before the race
Från och med i morgon ska jag bara ägna tid åt skolan, okej kanske lite annat, men egentligen har jag inte tid med ngt annat än skolan, mat och sömn. Men det kommer bli annat, dock bara under ordnade former så jag inte glömmer bort skolan. Vad an detta? Jo du det ska jag tala om. På fredag har vi föreställning, två stycken t.o.m, tre om man räknar med genrepet för skolan(vilket i för sig känns mest nervöst). Jag önskar att jag kunde ta hit alla jag känner, stuva in i mitt rum och ge plats på föreställningen, men det går inte, finns inte plats, finns inte biljetter. Om ngn nu får för sig att jag sitter här om precis en vecka och pustar ut så har hen fel. Då är det hårdkörning på intagningsgrejerna. Har börjat jobba med en skådespelare från folkteatern denna vecka. Vi har setts två ggr och kommer nog ses två ggr till minst. Asbra grej! Och det känns bra, han är kunnig, lugn och trygg. Det är övandet hemma mellan gångerna som spökar som vanligt, men jag får ibland bara sparka mig själv i röven och gör'at.
Idag jobbade jag, har aldrig jobbat helg innan förutom mitt allra första pass. Det var kul! Jag har inte tyckt att det har varit kul på jobbet på jättelänge, men idag var det det för jag har många trevliga kunder och mkt att göra. När jag kom hem var det så gött väder(!) så jag tog mig ut på en springrunda. Jag sprang 5 km. Nejnejnej, det är inte en bra grej det hära, det är fantastiskt!! Jag har inte sprungit 5 km sen i somras p.g.a mitt knä som gör ont efter max 2 km. Idag hade jag bara lite känningar mot slutet och gick i den längsta nedförsbacken för att spara på knät. Kanske kan bli en halvmara i höst?! Lååångt kvar.
Dagens musiktips - Andy McKee. Han gör mig glad, lugn och harmonisk. Och är det inte så en vill vara?
Kudden kallar
Genussnack
Hej, nu kommer lite genusprat, flickapojke. Jag funderade på det här om dagen, igår var det nog, och diskuterade även detta med min sambo. Fenomenet tjejer i relationer. Alla är nog inte så, men många, jag är definitivt så, har varit framförallt. Hur ska jag börja. Jag kan ta ett egenvalt exempel. När jag dejtade en kille som inte var bra för mig. Han var sämst på att höra av sig, sämst på att svara och kunde även sluta svara mitt i en konversation. Sen helt plötsligt en fredagkväll, tidig som sen, fick jag ett glatt sms som frågade hur jag hade det som om ingenting hade hänt. Och då blev jag så glad så glad, woooow han bryr sig om mig, han tänker på mig, HAN VILL HA MIG. Så fort han frågade om jag ville komma dit så åkte jag dit, hade det jättebra och när jag åkte därifrån mådde jag piss. Så höll det på. Han sa flera ggr att han inte kan bli kär och han bara kommer såra mig och lalala, vi bestämde oss för att sluta träffas, men började sen igen. Jag trodde på ngt vis att jag kunde rädda honom från "jagkaninteblikär" träsket och allt skulle bli så bra. En dag insåg jag att jag aldrig mer vill se den människan och vill inte höra av honom heller, för det hade aldrig varit bra och det skulle aldrig bli det. Strax efter började han träffa en gammal vän till mig, de träffas fortfarande ett år senare, och det är exakt samma grej som innan. Och då tänker jag "hur kan hon inte fatta? Varför skiter hon inte bara i honom?" Och hur lätt var det för mig då? Jag klarade det tillslut, men det krävdes en avgörande händelse för att jag skulle ta det steget. Jag och min gamla vän är inte de enda jag känner som har varit i sånna här relationer. Tjejer har en förmåga att fastna i förhållanden som är precis såhär för att de dels tror att det inte finns någon annan en han och för att de inte fattar att de är värda bättre. Vi är värda det vi vill ha och vi ska inte låta oss bli beroende av någon som är dålig för oss.
Så, varför är det såhär? Jag tror att uppväxten har sjukt stor inverkan på detta. Jag tror inte ett skit på att det är biologiskt att tjejer ska bete sig såhär. Har ni t.e.x fått höra orden från föräldrar, lärare eller annan vuxen när ni var små "Ja, men han är säkert dum mot dig för att han är kär i dig"? Det har jag fått höra! En kille kallade mig slampa och spottade på mig när jag var 9 år, mina föräldrar sa: "Det kanske är för att han är kär i dig egentligen och inte vet hur han ska bete sig." SÅ FAN HELLER! Och om det skulle vara så bisarrt, hur i helvete kan man säga så och visa att det är ett okej beteende. Jag har inte kopplat ihop de här sakerna innan, men det är iaf en grej jag ser är rätt logisk. Sen att hela samhället förtrycker kvinnor på alla andra olika vis gör ju sitt i det hela. Men tänk att som liten flicka få höra att killar som är dumma mot dig är kära i dig, undermedvetet följer ju det med en upp i tonåren och alla andra år av kärlekssökande. Och jag tror att många killar fattar vinken och beter sig illa medvetet eller omedvetet är skitsamma.
Det är mycket möjligt att jag bara har kastat ur mig detta nu utan att ha tänkt igenom mina formuleringar ordentligt. Om ngn tycker så så är det la bara att kommentera och så får vi se vart mina tankar leder vidare.
Puss
En klass med klass
Hunken Hans smäller till på Bitchiga Britts stjärt,
Fjanten Frank blir alldeles till sig och släpper en fjärt
Veliga Vera vet aldrig vad hon ska tycka eller tro
Lulliga Lotta tror att hon i ett cykelställ kan bo
Juckande Jack kan aldrig hålla höfterna i styr
Förlorade Flora går på toa efter varje måltid, jag tror hon spyr
Kamratliga Kalle bryr sig om och håller om kamraterna en arm
Ensamma Emma vill bara få väck trycket över hennes barm
Smarta Sara får att lösa en svår gåta
när det kommer till Kluriga Klas och hennes drömmar så våta
Normala Niklas får jämt hångla med sin Annorlunda Anna
när det egentligen är Tokiga Tor han vill ska smeka hans panna
Rastlös
Det är nämligen så att jag flera ggr har fått en idé om att bli en visskrivare. Ja en sån visskrivare som har återkommande personer i sina visor. Visorna ska rimma och vara lättsamma på ytan, men inte alltför svårt att se att de har ett djup under det humoristiska. Jag började skriva om mina personer igår som ni snart ska få se, tanken är att det ska bli en längre låt sen som handlar om en klass, jag tänker mig en högstadieklass. Den heter "En klass med klass", fyndigt. Om ni känner lite starkare för ngn av högstadieeleverna får ni säga till så kanske det kommer en låt om bara hen.
Peace
Snor
I förkylningens tecken sitter jag hemma i soffan och tittar på efter tio med Malou, bra program. Fick en liten impuls att googla på hippiebussar. Av det väcktes en lust att köpa en sån här:
Rusta upp den till kanske ngt sånt här:
Köra runt i hela Sverige och bo på campingar och andra platser. Jag älskar Sverige på sommaren och det vore alldeles fantastiskt kul att åka runt till platser jag inte varit på än och bara ta dagen som den kommer i är fräsig hippiebuss.
Jag tror det bor en liten hippie inom mig minsann. ;)
Dagens bilder
Jag vill så gärna ha en hund. Det har jag velat hela mitt liv, men de senaste månaderna har min hundlängtan växt sig så stor att det ibland skär i hjärtat när jag förstår att jag inte kan skaffa en. Idag såg jag en hund av precis den rasen jag vill ha. Se nedan och njut av dessa vackra varelser. Det känns nästan som min biologiska klocka har börjat ticka, fast för hund istället för barn. Är det normalt?
Nova Scotia Duck Tolling Retriever
Måndagen efter lovet
Är återvänd efter ett slappt lov. Jag har jobbat lite, varit på möte, träffat folk, varit väldigt trött och ätit massa god mat och sötsaker. Jag har däremot inte tränat alls, har gått en promenad, that´s it. Det kändes när vi hade zumba idag på skolan att det hade varit bra att hålla sig i lite bättre form. Dock så hade jag svullna köttlar och och grejs under lovet och det gick över sen så det kanske var bra att ta det lugnt. Inget att göra åt nu iaf. Jag har även börjat på allvar studera vad det kostar med gymkort, dyrt så in helvete, men jag tror jag kan få ut friskvårdsbidrag från mitt gamla jobb eftersom jag fortfarande är anställd och jobbar ibland. Ska se efter för det vore ju grymt. Har även jobbat idag, vilket var lika oroligt som vanligt, men det är inte så mkt att gräva ner sig i jag behöver ju pengar för att kunna leva så det är bara att knega på.
Igår var våran nya sambo här och hälsade på, en lärarstuderande man på 24 år(tror jag). Känns mycket bra, han var en lättsam och trevlig person. Han flyttar in på onsdag. Jag fick en fråga idag om vad jag tyckte om att det ska flytta in en man, jag tycker inte det spelar någon roll. Vi sökte en person som var avslappnad, lättsam och trevlig och jag tror vi fann precis rätt. Det är en lika stor chansning som när jag flyttade hit med Johanna och framförallt Miriam( som jag bara hade träffat två gånger innan), men se så bra det blev! Jag är förvånad över hur bra det har känts att bo med folk, det är så trevligt. Visst, ibland är det skönt när jag får vara helt ensam hemma, men det är himla trevligt när de andra kommer hem eller att komma hem och inte mötas av en tom lägenhet direkt utan någon som faktiskt säger hej och ler. Det är toppen! Jag kommer sakna det den dagen jag blir helt ensam, även om jag kan förstå charmen med det också.
Ha en bra vecka kära ni
Stretcha lite
Fel
Varför får jag inte sjunga en manslåt på audition? Varför får inte jag spela man på teatern? Varför får jag betala klippning för långt hår när jag har kort? Varför måste jag bry mig om hår under armarna, på benen och andra rakabortställen? Jag gör det alltid så småningom, trots mina nejjagskavaranaturligperioder, men det är endast för att jag tänker på vad andra ska tycka om jag ska vara riktigt ärlig.
Nej jag vill inte byta kön, men jag vill kunna välja vad jag vill göra utan att det blir knäppt i andras ögon.
En
Intuition. Grundkänsla. Tanke. Känsla. Tankar. Känslor. Oklara tankar. Förvirrade känslor. Glömd intuition. Glömd grundkänsla. Förträngda känslor. Tankar hit. Tankar dit. Oro. Ont. Hopp. Förtvivlan. Lycka. Kärlek. Förbannelse. Sorg. Ja. Nej. Kanske. Vi får se. Då. Nu. Sen. Nu och för alltid. Aldrig mer. Tro. Vem. Vad. Varför. När. Det. Den. Vill. Ska. Kan. Måste. Önskar. Glömt. Andas. Vila. Tanke. Känsla. Tanke. Grundkänsla. Intuition.
Möten och tillfälligheter
Helgen var slapp, rolig, jobbig, trevlig och intressant. I lördags följde jag ju då med ynglingarna ut på krogen, det var nog mer de som visade hur det gick till än jag. Eller jag såg inte så mkt för jag åkte hem tidigare än dem. Jag tröttnade lite på deras sällskap och gick för att finna nya spännande människor, det lyckades jag rätt bra med.
Idag har jag tänkt mycket på möten med andra människor och tillfälligheter som gör att man träffar just de männsikorna. Jag tror mycket på själslig kontakt, det här när det säger klick så är det själar som möts och finner gemensamma energier. Det påverkar ju alla slags reletioner vi stöter på, vilka vi bli vän med, vilka vi blir kära i osv. Och känslan av att möta någon som man känner den där själsliga kontakten med är fantastisk. Det bara känns bra, det faller liksom på plats. På samma sätt kan det kännas väldigt tydligt om själarna inte klickar i varandra. Jag känner själv att jag har något slags motstånd/hinder mot många människor. Det går inte riktigt att förklara heller, det behöver inte vara något den har gjort eller hur den beter sig, utan det kan bara vara en känsla av att den här människan kan jag inte släppa in på livet. Oftast så upplever jag att det känns på samma sätt för båda personerna, vilket gör det hela mycket lätt och odramatiskt, förutom om man måste jobba ihop kanske men då får man vara lite professionell. Det jobbigaste är dock när det känns som att det klickar från ena håller, men inte det andra. Det har också hämt mig några gånger och det är långt ifrån kul. Tillslut har jag dock insett att det inte är någon idé att försöka haka fast i den andra och se så fint det har gått utan den själen i mitt liv.
Det kan hända att det blev lite flummigt det här, men jag tycker återigen att det är så fruktansvärt intressant. Sedan tänker jag mycket på tillfälligheter, om det är en slump eller om det är meningen att man ska träffa de personer man gör för att alla har något du kan lära dig av. Vad tror ni?
SEN!! Oj jag höll nästan på att glömma. Som på beställning en dag som denna när jag redan var igång att tänka på det så säger våran teaterlärare att han tror att alla människor man umgås med är man med just för att de personerna får en själv att känna sig lite bättre. Hmmm, klura på den ni, jag har inte riktigt fattat vad han menade. När han sa så sa jag rakt ut "Men vad säger du nu?!". Jag blev nästan lite chockad, jag fick aldrig någon förklaring av honom heller. Har ni någon?
Nog om det, det känns skönt att lämna det till era funderingar nu. I morgon får jag finbesök x2 så det kommer bli en awesome helg!
Ingen annan än ägarna till två själar kan förklara när de har möts
Småglin
God morgon! Jag har sovit fantastiskt skönt i min sambos himmelsäng i natt, hon är inte hemma och jag har besök som sover i mitt rum. Japp, bror och han vän är här. Egentligen är de fyra, men de andra två sover hos en bror som bor i frölunda. Så igår var alla fyra här och hade förfest, var trevligt. Men jag och min vän satt och halvsov i soffan medans de unga och pigga gick ut på för mer fest. JAg har ingen aning om när de kom hem, men de är hemma nu iaf, ska ta och väcka dem snart.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag, vill gå en långpromenad tror jag. Skulle vilja shoppa lite, men har inte fått min lön så det går ju inte. Ikväll ska ynglingarna ut igen, så jag funderar på att följa med och visa hur det går till. Det är filmfestival i staden också, så ja det finns lite att välja på. Först, diska! Wohooo.
Happy saturday gott folk
Semester från mig själv?
Vart ska jag börja? Länge sen igen, får ta å skärpa mig. Är inne på tredje veckan efter lovet. Rösten är hes, knät gör ont, huvudet är trött. Svackan är kommen och jag vet inte när den slutar. Idag fick jag ont i knät på baletten, jag sa till läraren, hon suckade och skakade på huvudet (åååh vad mkt bättre jag mådde av det) sen vände hon sig om och sa att jag använder mina muskler fel. Jag fattar att det är därför och det är också så att mitt väntra knä alltid har avrit svagt, nu belastar jag det på ett sätt som knät inte vill och då säger det ifrån. Men okej, vad ska jag göra med det svaret? Får helt enkelt ta tag i saken själv. Nej, jag trodde inte hon skulle fixa det åt mig, men hon är väldigt kunnig på kropp och skador så jag hade förväntat mig ett annat svar. Jag körde vidare, det gjorde ondare. Gick ändå från lektionen och var hyfsat glad, hade körlektion som gick bra. Övade sång själv i ett sångrum efteråt, började gråta mitt i låten för att jag hörde hur illa det lät. Som sagt, svackan är här och jag ska ta mig igenom den. Jag är en kämpe, jag ger inte upp, det finns inte på kartan. Jag har fortfarande viljan till det här, viljan har aldrig försvunnit än och det är det starkaste jag har. Sen är det tron på att jag kommer klara det som svajar rätt rejält ibland, men så länge jag har viljan så tänker jag inte sluta. Så länge inget annat lockar mer så tänker jag kämpa. Mitt knä ska bli bra och min röst ska bära på höjden också. Jag ska in på en yrkeslinje och jag ska en dag gå upp på scenen för att det är mitt jobb! Jag får se det som att ju gropigare väg dessto bättre när jag är i mål.
Full fart framåt
Jahadå, back on track so to speak. Rivstartade terminen med lite för dålig sömn, jazz och balett(efter ytterst lite motion på hela tre veckor) sedan skyndade jag mig igenom lunchen och duschen för att hinna till jobbet. Så 12 timmar efter att jag lämnade lägenheten i morse så var jag tillbaka, hungrig som en varg och trött som en björn. Jag är glad att våra danslärare hade förståelse för våra stela muskler och inte körde på alldeles för hårt, det räckte som det var. Men kul, nu är jag igång igen. Ingen trötthet i världen ska stoppa mig denna termin. Jag känner på mig att det här kommer bli ett bra år, det kommer vara kämpigt och motigt ibland, men jag ska bannemig in på en skola så nu är det ingen återvändo, enkelriktad väg, u-sväng förbjuden. Men jag behöver erat stöd, fast det vet jag redan att jag har.
Let´s go
Fakebook
Nu har jag inget att göra. Då går jag in på facebook och söker på personer jag egentligen borde låta bli att söka på. Jag ser personer som har sårat mina vänner, som har sårat mig och människor jag i allmänhet stör mig på. Jag bryr mig inte om människan, jag vill inte bry mig om människan, men ändå så går jag in där och tittar vad de har för sig i sitt liv. VARFÖRIHELAHELVETEGÖRMANSÅ? Det går trögt i början, men sen bryter den onda blixten igenom och vips så har man skrivit hela namnet och tryckt på fucking enter. Och där bläddrar jag sida upp och sida ner till jag känner mig patetisk och byter person. Jag ska även be att få förtydliga att jag oftast såklart inte är vän med dessa personer just av en enda anledning, att det inte finns ngn som helst anledning för mig att se vad som händer i deras liv.
En annan sak, när jag känner att jag blir nervös av tanken att jag ska ringa en vän som enda står mig rätt nära. Då är det bannemig dags att ringa den där vännen nu. Det gjorde jag, vännen hade inte riktigt tid att prata, vännen ska ringa en annan dag, jag tror vännen känner på sig vad jag vill prata om.
Nu, Babben Larssons bok om sig själv. Hennes liv är jag i alla fall intresserad av och det underhåller mig istället för att helt i onödan gräva ner mig i gammal skit. Jag har det bra nu som det är.
Kram
