Om så bara för en stund

Glöm det förra inlägget, jag blir så naiv (kanske är det rätta ordet). När luften har gått ur mig igen så inser jag att jag inte kan drömma så mkt som jag gör. Lev i nuet istället Nadja!


En känsla

Ni vet när man ibland känner att man vill ha ngnting så mkt och att det aldrig ska ta slut? Så känner jag nu. Jag vill ha ngt som jag inte har och jag vill ha det för alltid..



En måndag

Började 9.55 idag med svenska. Fick schemat, MYCKET bättre än förra året. Dock så blir det ju lite jobbigt med en lektion på torsdagar när jag bor som jag gör, men det är dans så det är lätt värt det.

Idag när jag var påväg hem på tunnelbanan så var det en kille som ställde sig lite längre bort från mig och började prata med de som satt där och sa ngt i stil med: "Ursäkta att jag stör er. Jag heter (minns inte namnet) och är hemlös. Jag undrar om jag kan få lite pengar att köpa mat för, jag är bostadslös, arbetslös..." osv. Jag försökte lyssna, men hade svårt att höra vad han sa. Jag studerade honom bakifrån och tyckte att han såg rätt fräsch ut. Tittade på kläderna som såg rena ut, ngn reklamryggsäck som såg fin ut, lite skitigt hår men inte överdrivet. Min första tanka var: "Luras han?" Min andra tanke kom fort och var ett svar på den första: "Nej Nadja, han luras förmodligen inte. Varför skulle en människa sjunka så lågt att han går runt sådär i tunnelbanan och ber om pengar om han verkligen inte behöver det? Ryggsäcken han har fullproppad är säkert allt han äger och kläderna lika så." Jag skämdes nästan av att stå och smsa på min mobil när han gick runt och frågade om pengar till mat. Det blev ändå inte av att ge honom pengar, han stod en bit bort och det var mkt folk. Det hade inte varit jobbigt att ta sig fram och ge en slant, men jag gjorde det inte. Tvekade för länge som vanligt, vad hade en femma spelat för roll för mig? Inte mkt alls! Om jag ser honom igen så ska han få en tia..

Blidde ingen fika med Rebecka idag, så jag åkte hem och åt middag och tog en springtur. Gick rätt bra att springa. Sen har jag bara duschat och segat framför teven, skönt. I morgon är det dags att filma igen och jag måste få in rätta känslan, ångest. Det kommer nog bli tufft.

Goder natter min skatter!

Still got it ;p

Hade 18 års fest igår då. Först på morgonen var jag astaggad, räknade till att det skulle bli 24 st som skulle komma. Jag fixade potatissallad, ställde i ordning musik och grejade. Ju längre dagen gick fick jag fler och fler återbud, tillslut var det 11 tjejer som kom. Jag kände mig besviken och lite otaggad när det var så många som inte kom. Men vi åt mat och hade det trevligt ändå och sen ringde vi hit killar, så det kom 9 killar från olika håll, så då blev det ju en del folk ändå. Jag hade skitkul sen på kvällen :) Vi dansade, jammade och hade det allmänt trevligt. Så det blev en riktigt lyckad kväll! Dock var inte alla lika trötta som jag vid 3-tiden, så det var lite svårt att somna när de hade på musik och satt och flummade i köket. Men det var ju bra att de hade kul iaf ;p I morse såg köket för jävligt ut, men jag fick hjälp och städa så det gick rätt fort ändå.

Idag har jag ju då bara städat och se degat. Det får nog bli ngn film eller kanske lite sex and the city i kväll. Jag är faktiskt inte så trött som jag kanske borde vara ;p Men det är ju bra det.

Jag måste säga att det var riktigt kul att Mariette och Emma kom! :) Tänk att Emma åkte 25 mil för min fest och andra kunde inte ens åka från stan och hit eller ännu närmare. Det är många i min ålder som inte fattar att om man har tackat ja till en fest så kommer man på den om man inte får riktiga förhinder, jag är trött på att det alltid är så här! Det brukar ju sluta bra ändå och även denna gång gjorde det det, men det är ändå så tråkigt när folk håller på å knölar. Nu får jag äta potatissallad i en hel vecka ;p

Jag har lånat ditt uttryck Vix..
 
Still got it! ;)


Carpe diem

Döda poeters sällskap

En riktigt bra film! Den fick mig att le, fälla en tår, tänka och hoppas. Le åt de härliga killarna och fantastiska läraren, fälla en tår åt det hemska, tänka på hur jag vill leva livet och hoppas för allt i världen att jag når dit jag vill, att jag aldrig ska sluta kämpa och aldrig ska sluta tro på mig själv. Jag har all chans i världen att välja det jag brinner för om ett halvår och den chansen ska jag ta på fullaste allvar. Kommer jag inte in första året så ska jag söka igen och igen eller hitta andra vägar.
Jag kommer aldrig glömma orden som min kära teaterlärare i sceniskt ledarskap sa till mig Det är ingen skola som kan bestämma om du är en skådespelare eller inte, det är bara du själv som kan det.
Det han sa till mig kommer alltid följa med mig och jag hoppas att det kan hjälpa mig i jobbiga situationer.

Jag tänker väldigt mkt när jag bara är hemma för mig själv. Det har jag inte varit alls mkt i sommar så det är väl därför det blir extra mkt nu. Och eftersom det inte ens är två dagar kvar tills jag börjar mitt sista år på gymnasiet så tänker jag mkt på det. Jag känner på mig att det kan bli ett bra år!

Tack Vickan för att jag fick låna filmen!

Carpe diem - fånga dagen



RSS 2.0