Scen
Det finns inget bättre än att stå på scen. Närvaron, lyckan, livet! Mitt andra hem, om inte mitt första. Att stå på scen med publik.. ÄNNU BÄTTRE.. såklart ;)
Vi rockade idag och jag njöt av att vara med i denna fantastiska musikal! Det här var en underbar början på veckan som kommer!
God natt/morgon!
Springa, plugga eller sova?
Skulle vilja ha orken att springa eller tiden att sova. Men jag måste välja plugget nu, skit! Jaja, what to do..
Repetitionerna går bra. Endel irritation och sånt, men det är ju inte oväntat. Och jag tycker att vi sköter oss rätt bra! :) Det är kul!
Fan, jag blir arg. Arg, för att jag inte har någon kontroll över en speciell sak just nu, för att jag har släppt den själv. Men det tar emot så in i helvete. Fast ju längre tiden går så inser jag att det är nödvändigt. Här kan det väl inte finnas nå rätt eller fel? Det gäller ju bara att det ska kännas rätt för mig, vilket är nog svårt att känna.
Äsch.. woulda shoulda coulda!
Host, snor och slem
Idag är det söndag. Jag hade ingen feber när jag vaknade vilket är ett framsteg sen igår. (Usch, nu sneglade jag precis på teven och såg ett öppet ansikte som de opererar, måste byta kanal). Sådär ja.
Idag ska jag öva på mina monologer. Det är lite segt att öva hemma tycker jag. Jag skulle vilja åka iväg till en teatersal, sätta på teaterljuset och köra fullt ut. Men jag får göra så gott jag kan och jag tyckte igår att de börjar sitta rätt bra, vilket är på tiden eftersom jag åker i morgon.
Igår skickade jag ett mail till en person och har brytt mig mycket om på senaste tiden. Jag kände att det var nödvändigt för att kunna gå vidare. Jag ville få ur mig det för att annars skulle inte han veta hur jag känner nu. Han verkade förstå, fick inget utförligt svar just då, vilket är förståligt. Men nu har jag i alla fall gjort det läskigaste av allt, släppt kontrollen. Och jag kan lätt ta tillbaka den om jag vill, men det är inte nyttigt för mig och då kommer jag heller inte få det svar jag söker, så jag måste hålla mig i skinnet. Om han talar sanning så kommer det ordna sig ändå, om inte så får jag ta det när det kommer.
Ne, nu övaövaöva :) I morgon vid den här tiden sitter jag på bussen påväg ner till Skåne. Håll tummarna för mig!
WIEHHAAAA
Jag har ätit Vickan och Adde ur huset. Här finns inte längre någon mat... Vickan ligger och kvider på golvet. Jag sparkade henne, i kulan.
Jag är egentligen inte så lång som jag ser ut att vara. Jag har inlägg i skorna.
Vickan är den bästa människan som finns, det är därför jag sparkar henne i kulan. Att vara bra ska göra ont.
Ibland spelar jag basket, med Fadja...
Jag är egentligen inte så lång som jag ser ut att vara. Jag har inlägg i skorna.
Vickan är den bästa människan som finns, det är därför jag sparkar henne i kulan. Att vara bra ska göra ont.
Ibland spelar jag basket, med Fadja...
För de som är kvar
Tänk att det kan gå så fort. Från att vara påväg hem från en fest, till att aldrig komma hem. Från att vara fullt levande till att ligga där död. Från att läsa om en 19-åring som hittats död till att då höra att jag vet vem hon var. Ingen jag lärde känna. Men jag såg henne varje dag i skolan och varje gång såg hon lika glad ut, för att inte tala om hennes fantastiska insats i deras slutproduktion för ett år sen! Jag har alltid svårt att ta in sånt här, förstå det att det är sant, men det tror jag inte att jag är ensam om. Jag sänder en tanke till Chantals familj, hennes vänner, bekanta och alla som saknar henne! Och Chantal, vila i frid!
Kluvet
Jag hade en svacka där allt kändes meningslöst, tappade tron på mig själv och mkt annat också. Det är det värsta som finns, när jag tappar tron på mig själv. Ingenting blir ju särskilt bra då. Många säger att man inte kan älska någon annan fullt ut innan man älskar sig själv, stämmer det verkligen. I de perioder där jag inte ens tror på mig själv, betyder det att jag inte tror på någon annan heller då? Kan vara så.
Igår var det annorlunda. Jag var bitter över vissa saker, kände den dåliga stämningen bakom scenen när vi repade och var allmänt besviken på vissas beteenden. Men jag kände ändå att någon slags styrka kom tillbaka till mig. Det kände jag i för sig redan i förrgår. När jag kom hem igår efter att ha varit på dramaten med mina vänner så kände jag mig väldigt trött och på bra humör.
Nu har jag varit uppe i en timme och har inte riktigt hunnit känna den där styrkan än. Jag ska ta mig en springtur snart och sen börja med saker som ligger och väntar. En rolig sak, monologer! Börjar bli lite stressad bara, men jag ska hålla mig lugn tills det verkligen är nödvändigt att bli stressad. Jag har sagt att jag inte ska komma på grillfest ikväll, är inte på humör. Vet inte om det är rätt tänkt av mig, eller om det kanske blir bättre av att åka dit ändå. Jag får se hur jag gör, är alltid så velig. Tiden räcker inte till för det som måste göras och då känns det dumt att slösa bort tid på en grillfest jag inte är jätteentusiastik inför. Kanske fel tänkt.
Nu, putsa skor och sen träna.
