Testar lite
Vägen
"Min väg till framgång" Mot framgång hade kanska varit mer rätt.. Hur som haver så har inte den raden samma betydelse som när den sattes dit. Men i takt med att livsvägar ändras så ändras också innebörden av ord så det får gott stå kvar. Framgång. Gå framåt? Sikta uppåt? Bli bäst? Nej, inte bli bäst. Vad är bäst? När är man bäst på livet? Bäst på att leva? Bäst. Det rimmar på häst. Jag vill bli bäst på att leva mitt liv så att jag är tillfreds med mig själv. Det kommer jag aldrig bli bäst på, men bra, jag ska bli bra. Det är jag ibland. Och ibland är jag förskräckligt dålig. Ofta är jag ngt däremellan. Lagom liksom. Två konstiga ord i samma mening.
Idag är jag bakfull. Har söndagsångest. Mkt. Därför skriver jag nu. För att slippa tänka. Jag hatar att vara bakfull utan att umgås med folk man kan skratta med. Glömma bort eländet. Men kul var det. Känns dock aldrig värt dagen efter att må såhär. Kunde varit värre. Det kan alltid vara värre.
I morgon börjar jag på nytt jobb, 8.30-17. Har nog lite ångest inför det. Eller ganska mkt. Mest nervös. Har känslan av att jag inte vill. Vill ha pengarna men slippa jobba. Går inte. Såklart. Jag tror det kommer gå bra ändå. De är snälla där. Och jag kan ju alltid springa till mamma om ngn är dum. Det är på hennes jobb. Men jag är vuxen nu. Då springer en inte till mamma. Eller? Då tar en tag i saker själv. Är dum tillbaka. Eller bara säger till de dumma. Jag vet inte vad jag pratar om, ingen kommer vara dum mot mig. Förutom jag själv. Som vanligt. Om jag var så dum mot mina vänner som jag är mot mig själv så skulle jag inte ha några vänner. Det sa en vän till mig en gång och det slog mig hur rätt han hade.
Slut
