Min väg till framgång

Söndag du ljuvliga söndag. Usch, jag gillar inte söndagar. Även fast jag egentligen inte har särskilt mkt ångest över att det ska bli måndag, men det är bara en speciell känsla på söndagar. Ångest. Rätt dumt egentligen. Vad har jag att ha ångest över? Trött som bara den är jag i alla fall, den saken är klar. Helgens lärdommar:

 

1. Mina kollegor är underbara varelser. 

2. Drick aldrig mer kanelwhiskey. 

3. Jobba aldrig mer 29 timmar i sträck. 

4. Skaffa alkolås på telefonen. 

5. Bada oftare, det är skönt. 

 

Jag har kommit på att jag är riktigt nöjd med min tillvaro just nu. Visst, jag önskar att dygnet hade fler timmar och att helgen var en dag längre så att jag skulle hinna med lite mer. Jag hinner liksom inte träffa folk så ofta jag vill, vissa i stort sätt aldrig, för helt plötsligt så har en till vecka gått. Sen vill jag ju träna och hinna vara för mig själv och vila också. Känns som att min resa närmar sig med stormsteg och hur ska jag hinna förbereda mig? Jag är livrädd och sjukt taggad inför mitt livs resa. Det känns bra att jag trivs som det är nu, jag behöver den här tiden att förbereda mig mentalt och ekonomiskt. Vissa dagar förstår jag inte vad jag har gett mig in på, men oftast, ja nästan alltid, så tänker jag att det kommer bli fantastiskt skönt att bara dra.

 

Men åter till nu. Jag trivs som sagt på jobbet, jag kunde aldrig tänka mig att jag skulle komma några av mina kollegor så nära som jag faktiskt gjort. Känns kul att gå till jobbet och mötas av leenden. Kommer bli tråkigt att lämna, men så är det i livet. Och det betyder ju inte att en lämnar folket för gått. 

 

Nu vet jag. Jag vet vad det är för känsla. Det är inte ångest. Det är abstinens. För jag vill stå på scen!