Solstrålar som värmer
Idag låg jag på bryggan nere vid havet när jag plötsligt började tänka på tiden när jag var liten och min självkänsla var som lägst. Några minnen ploppade upp och jag fällde några tårar. Tårar för att jag mindes känslan jag hade då och för att jag inte kan förklara, knappt själv förstå, varför det var så. Även tårar för att jag tänkte på mina föräldrar, hur underbara de är och hur mkt de har stöttat mig. Jag vill säga att jag älskar dem. Men det är ett starkt ord som inte precis är överanvänt i denna familj, därför har jag svårt för att säga det. Jag undrar om de vet hur fina de är.
Kommentarer
Postat av: Vickan
Klart de vet, de ser på dig och din bror och ser sin egen finhet i eran finhet. Ni är båda otroligt fina människor och deras barn, det säger ju allt! Puss å kram.
Trackback
