Det känns faktiskt som att jag har vänt blad nu och sett att det börjar ett nytt kapitel där. Från det förra kapitlet har jag tagit med mig en vän.
Oj vad tiden gick! Det är snart dags att börja läsa bok och sen bestämma vad jag ska göra ikväll.
Igår åt vi massa mat på hard rock café för att fira Anna och Petras 20 år i livet. Det var riktigt trevligt där och riktigt dyrt, men det var det värt! Efter det gick vi till grodan sergel för att det var det enda stället som alla stod på listan på. Efter ett att ha köat i 40 min och fått isbildningar på skelettet (ja, skulle inte förvåna mig) så kom vi in till skitstället med så hög musik att det distade. Jag hatar när det är så hög musik att man inte ens kan tänka på annat utan bara känner paniken över att få tinnitus på köpet. Grodan var inte ens värd att få 40 kr i garderobsavgift, så dåligt var det. Fast sen var jag ju med trevligt folk och jag fick mig ett gott skratt när Anna och Amanda gick fram till Jackie, Dahlin och Fredrik från paradise hotel och kramade de! HAhah ;)
SEN när vi skulle hem tog vi först Ropstenlinjen till Östermalms torg och väntade på nästa där. Då var det en idiot som satt och rökte i tunnelbanevagnen!!!! HALLÅ!!! Och bruden som satt mitt emot honom såg att jag blev irriterad på det och sa det till honom och då satt han och pekade fulfingret åt mig. OCH SEN!!!!!!!!!!! Sen kommer en jävla cigarettjävel flygande så att jag får ducka!!! HAN FÖRSÖKER ALLTSÅ KASTA FIMPEN PÅ MIG!!! Jag blev skitarg, men han var för gammal och ful för att jag skulle våga bli arg mot honom utan behöll ilskan för mig själv. Amanda däremot frågade varför han kastade den varpå han sa: "Aah för att jag är svartskalle och svartskallar får göra som de vill!" Behöver jag säga mer.... ?
Sen kom mörbytåget och såklart var det fullproppat med fulla människor så jag var extremt nära en panikångestattack, men lyckades andas så att det bara låg och bubblade lite ångest i mig. Jag hatar människor ibland!
Nu blidde det väldigt negativt! Men det var trevligt och kul igår också. Jag umgås inte så ofta med Anna, Petra och co så det var ett stort plus! :)
Jag ligger i soffan, huvudet värker och jag är fruktansvärt trött. Funderar på vart mina skattepapper som är mkt viktiga har tagit vägen. Funderar också på om jag ska packa inför morgondagen nu eller om jag ska gå upp tidigare i morgon och göra det. Jag tror det får bli i morgon.
Lugnet efter stormen.. ja lite så känns det just nu. Och jag hoppas det utvecklas ett djupare lugn som stannar så. För det känns bättre idag. Efter en natt med prat, både om saker man kan förstå, nästan kan förstå och som man inte alls kan förstå. Märkligt nog var det jag egentligen nästan förstår det svåraste att prata om och tvärtom med det jag inte förstår. Fast jag förstår faktiskt varför det var så också.
Bättre som sagt. Kanske till och med bra. Jag tror jag vet lite mer vad jag vill nu. Lite mera carpe diem kanske. Jag får se hur det känns i morgon när jag vaknar, svårt att analysera när jag är såhär trött.
En sten är iaf borttagen från hjärtat, nu är det bara lite smågrus som ska sopas ihop.
Välkommen John Blund
Har ni tänkt på hur mkt alla vi människor delar med varandra. Ja, det vet vi ju alla, men det var i alla fall ngt som jag gick och tänkte på igår under min vandring till kansliet.
Vi delar luft, gatorna vi går på, vägarna vi kör på, bussar, tåg och tunnelbana, affärerna vi handlar i. För att inte tala om alla bakterier och virus som cirkulerar på dessa allmänna platser. Vi delar sjukhus, hissar, trappor, tvättstugor, träningslokaler. Endel delar musiksmak, klädstil, skostorlek, längd, bredd, favoritmaträtt. Vi tänker samma tankar, vi har det jobbigt, vi har det bra, vi är ledsna, arga, glada, lyckliga, förvirrade, ångestfyllda, stressade, lugna, trötta, sura, bittra, utvilade, energiska. Ja, ni fattar grejen...
Det som är mest spännande i en värld där vi delar så mkt är att det inte finns ngn som delar allt den har, tänker och tycker om med ngn annan. Det är alla olika kombinationer som gör oss unika. Hur vi ser och upplever saker runt omkring oss är unikt. För det är det vi vill, vara unika samtidigt som vi hela tiden tillhör ngt. Vi vill passa in med våran klädstil, men ändå sticka ut. Vi vill köra på samma trygga vägar som alla andra, men ändå köra på vårat eget sätt. Vi vill ha allemansrätt, men ändå sätta upp skyltar om privat område. Det är när det gemensamma krockar med det privata som det blir lite rörigt.
När jag, vandrandes på kungsgatan, tänkte på det här så såg jag två män som gick i varsinn riktning lite längre fram. Det var ingen annan på sidorna av de på den ca 5 meter breda gatan. Men när de möttes var de så inne i sitt eget och glömde bort att se att det kunde komma en människa i mötande gångtrafik. Detta ledde till att de i sista sekund fick slänga sig åt varsitt håll efter lite velande för att inte krocka. HALLÅ!! Om vi istället tittar upp och går ett steg åt ngt håll innan mötet så blir det inte panik i sista sekund.
Det där är ett vanligt fenomen i Sthlm, särskilt på vår älskade drottninggatan. Det finns 4 olika alternativ på beteenden:
1. Vara bitter och tänka att jag flyttar mig alltid, nu är det deras tur, och så blir det en krock. Sen ska jag säga förlåt för att den trampade på min tå.
2. Först vara bitter och tänka att jag flyttar mig alltid, men ångrar sig när man nästan är framme och inser att den andra inte kommer flytta på sig och måste slänga sig åt sidan för att inte krocka. Vilket kan leda till att man krockar in i ngn annan åt det hållet man flyr om man har riktigt otur.
3. Flytta sig hej vilt åt alla håll för att vara alla till lags och inte krocka med ngn. Mkt ansträngande!
4. Lyfta upp blicken, ta ögonkontakt och känna in varandra åt vilket håll vi båda tänker gå för att slippa en krock.
Nr 4 kan vara lite krånglig, eftersom då behöver vi kliva ur våran egen bubbla på den gemensamma gatan och acceptera att vi delar gatan med en massa andra människor. För det vi männsikor är allra bäst på är att mitt i ett hav av folk som andas på varandra, låtsas som att ingen annan är där.
Punkt
