Hej och hå
Var ute och firade mig själv igår med mina fina vänner! Några jag trodde skulle komma kom inte och några jag inte trodde skulle komma kom, så det blev en riktigt bra kväll ändå. Vi satt i Rålis och picknickade, sen livade vi upp stämningen med att leka älgen och chip. Haha, folk runtomkring måste tyckt att det såg väldigt festligt ut :p Sen lyckades vi få ihop en jädra massa människor att spela fotboll med. Eller jag var inte så delaktig i det samlandet, men jag fick bli lagledare iaf ;) Sen blev lagledaren fort trött och gick och satte sig medan de andra spelade vidare. Sen blev det efterfest hos Danne, vi var bara fyra st, men trevligt hade i må jag säga!
Vaknade upp idag varm och bakis och har känt mig redigt sliten hela dagen. Nu mår jag inte illa längre, men är hungrig!! Jag hämtade bilen vi har köpt idag också :) Niiiice! Den går fin fint.
Varför blir det alltid ngt från en fylla som inte är helt bra. Mobilen försvann igår. Hade vi varit smartare och kommit på det innan vi satt i taxin så kunde vi gått tillbaka och leta, men ne. Bakfyllan är ju aldrig trevlig och kommer tyvärr efter varje fylla, så det får man väl leva med.
Till sist.. jag hade riktigt kul igår! Tack alla som kom :)
När det stockar sig i halsen
Jag sa: "Jag mår bra, jag har inte haft ångest på jättelänge"
Nu känns det som att jag har haft det i en månads tid, i sträck. Något som trycker över bröstet och gör det svårt att andas, jag mår lätt illa men kan som vanligt aldrig kräkas. Vet inte om det hade gjort saken bättre, men om en gång hade räckt för att inte må illa längre så hade det varit värt det.
Det är ngt som saknas hos mig. Något som jag hade för bara några veckor sen. Efter studenten kastade jag det livet bakom axeln som har fyllt mig med så mycket under åren, och inte minst det sista halvåret. Allt jag kastade var så tugnt att det blev ett stort hål i marken. Och medan jag vandrade vidare så kom det sakta tillbaka och är nu påväg att fylla mina hål med minnena som finns kvar. En så länge är det under process och vissa hål gör ondare att fylla.
Jag är trött. Jag mår illa. Det trycker över mitt bröst. Jag vet inte vad jag vill göra. Jag vet inte vad jag vill säga. Tårarna är påväg hela tiden, men jag vet inte för vad.
Igår träffade jag dig. Det gjorde ont. Det var inte medvetet meningen att vi skulle träffas, men kanske omedvetet, vem vet. Det kanske var meningen att vi skulle råka vara på samma plats samma tid för att jag skulle få säga hej då till dig utan att säga det högt. Jag har raderat ditt nr och är inte vän med dig på fb. Påvägen in till stan raderade jag alla sms och ditt nr var helt borta. Jag och mamma stannar till och lyssnar på musik, bra musik, som vi inte hört förut. Jag sa till henne att sångaren såg ut som dig. Jag tänkte att skulle jag se dig så måste jag ju faktiskt gå fram och hälsa. 3 min senare rycker mamma tag i mig och pekar. En gång hade öppnat sig som en diagonal genom hela publiken och där satt du! Efter att ha närmat mig sakta blev det platser lediga bakom och jag gick dit och satte mig och hälsade på dig. Fick hoppa fram till platsen brevid sen. När jag gick sa du att det var kul att jag kom förbi och lyssnade. Vad du nu menade med det.
Jag kommer sakna det vi hade. Jag kommer sakna det vi kunde haft, det vi kan ha och det vi kunde fått. Men vet att inget av det där kommer vi få. Det gör så satans ont..
