Min väg till framgång

Jag är så trött, trött på allt faktiskt. När slutade jag leva länge på de bra stunderna? Nu känns det som att de försvinner i samma hast som de lämnas bakom mig. Alltså, om jag gör ngt kul och är glad för stunden, så blir jag lika deppig efteråt igen. Måste bara säga att deppig är inte samma sak som deprimerad för mig, bara så ni vet. Det är mer att känna sig nere. Och det är vad jag gör.

Pratade med en vän idag och och magkänslan sa att det döljs ngt som jag undrar om jag kommer få veta. Men jag ska försöka ta reda på det.

Vet inte vad jag ska skriva mer. Hade en rätt bra helg. Avslutades i goda vänner lag och det är aldrig fel!

Hej så länge.