Min väg till framgång

Tack för fina svar igår. Det värmer att folk där hemma tänker på mig och tror på mig. Jag tror på mig själv också, ibland. Ibland inte. Idag hade vi teater i skolan. Vi hade bara lite uppvärmning och sedan intervjuade vi varandra två och två och presenterade den andra för klassen. Det var kul att få höra lite mer ingående om alla i klassen och alla fick sin tid. Jag och min partner + två par till hann dock inte göra idag, men får glatt vänta till nästa lektion. Åt lunch och övade lite steppgrejer med tre i klassen innan jag bestämde mig för att åka hem, vad jag nu skulle göra här. Jag samtalade lite med kvinnan som äger huset, min hyresvärd kan vi kalla henne, om saker och ting. Jag tycker inte om att hon beter sig som min nya mamma. Nej, det gör hon inte riktigt nu tog jag i, men hon oroar sig och så och det vill jag inte att hon ska. Det verkade som att hon förstod och skulle bättra sig. Men jag får nog gå på pappas råd lite och tänka att det är inte hur jag får saker utan hur jag tar emot det som gäller. Det gäller lite allmänt nu känner jag. Hur som helst. Jag satt även och samtalade lite med en av de andra inneboendena medan han åt middag, en trevlig prick från Malmö. Jag kommer snarare börja prata skånska än göteborgska efter det här året, mest skåningar runt om mig känns det som. Sen tog jag mig en springrunda i motionsspåren. Förstod inte riktigt systemet så jag sprang runt runt där tills jag inte orkade mer. Det var skönt. Efter ett samtal med min mor(min riktiga mamma alltså som jag saknar så) så bestämde vi att jag ska springa med mitt skunkspray i handen eller en springkompis brevid mig så att ingen äcklig människa försöker sig på mig uppe i skogen. Tror inte att det händer här, men man kan aldrig vara för säker.