Min väg till framgång

Sitter och funderar på att vara kär. När vet man att man är kär? Blir man kär? Och vad fan betyder kär? Jag har faktiskt en diskussion med en vän om detta på fb just nu, därav mina funderingar. Som blev ännu starkare när vi började diskutera det, som med alla andra livsfrågor. Jag har haft lätt för att känna den där kärlekskänslan, det har jag alltid haft. Men på senare tid så har den känslan varit negativ. Ska den inte vara positiv? Jo det finns det här med olycklig kärlek, så ja det det kan man ju kalla det. Men jag vet varför den har varit negativ, det är för att jag inte har fått bli kär, den känslan har liksom förstört allt flera ggr. "Oh nej, nu börjar hon bli kär igen, inte bra inte bra." Och sen går det åt helvete. Då är det inte så konstigt att den blir negativ. Vore skönt att slippa det helt och hållet som min vän nyss sa.

Ursäkta mig med vad fan handlar kärlek om egentligen? Att hitta ngn man klarar av att leva med under en lång tid bara för att slippa vara ensam? Är det priset vi måste betala för att slippa vara ensamma, att bli kär gång på gång och sårad lika många ggr?! Eller såra, det händer ju också, medvetet eller omedvetet. Förhoppningsvis det senaste alternativet. Jo, för en dag så vaknar man upp brevid sin kärlek och kommer på att "nej jag är inte kär i dig längre". Så blir det tack och hej och ut i djungeln igen. För alla vill väl hitta ngn innerst inne, den där man ser i mataffären, på krogen eller jobbet och det säger klick, skjuts fyrverkerier och sen kastas det ris på nästa bröllop. För NU känns det så rätt. Ja kanske det, men hur länge denna gång då?

Trygghet ja. Det är underbart med trygghet, jag söker trygghet i alla slags förhållanden. Men har inte fått den tryggheten jag söker i en kärleksrelation än så jag vet inte om det finns. Men det är väl klart som fan att det ska finnas, så jag fortsätter tro ett tag till.

Men kär. Om man kan byta partner och helt plötsligt bli kär i ngn annan, då måste man ju kunna vara kär i flera personer samtidigt. Eller slocknar ena lågan så fort den andra tänds? Eller måste den första lågan helt enkelt släckas innan den andra kan tändas? Eller kan man ha en hel ljuskrona tänd samtidigt?

Ska jag bara försöka bli kär i mig själv och låta det andra sköta sig själv kanske.

Jag minns inte var jag var när ordet lagom diskuterades. Jo vänta! Nu minns jag. Det var ju på firandet av S:t Patricks day. Vi pratade om att lagom bara finns i svenska språket. Mellanmjölk. Mellangrädde. Bregott mellan. You name it. Varför jag tänker på det här nu är för att om ngn skulle fråga mig hur jag mår just nu skulle jag svara okej. Varför okej? Jo för att det är varken bra eller dåligt, har mått sämre och har mått bättre. Är okej samma som lagom? Är det också typiskt svenskt? Till saken hör att för några veckor sedan kunde jag svara att jag mådde prima och det stämde, då kändes allt bra, hade inget att klaga på. Har egentligen inget att klaga på nu heller, förutom att jag inte mår lika bra nu som då. Men den positiva delen av mig säger ändå att detta bara är en kort period och snart kommer jag må prima igen. I alla fall bra. Jag tycker om att svara att jag mår bra och verkligen menar det.

Fan jag är ju bra, det är jag.

Med denna kan du döva din lust

Ja fredag var det igen, härligt. Eller ja, denna helg ska jag jobba fre-lör och på söndag också. Men söndag kan man nästan inte kalla jobb, ska se Robyn på Cirkus och få f***ing betalt för det!! Det är ju ob eftersom det är söndag också, fantastiskt.

Igår började jag min karriär som scenograf på Dramatiska högskolan. Det var inte världens roligaste att bära möbler och tänka ut vad som behövdes på location hela dagen, men bara att få vara i den där miljön är ju inte illa det. Fick springa runt i teaterhögskolans förråd och leta rekvisita, och vem vet, om ett tag kanske jag springer runt där och letar kläder till min egna teaterföreställning. Vi fick iaf tillslut upp allt, med en vända till plus en vända till idag. Alltid ngt som saknas. Så idag var jag där igen för att få upp det sista och vara lite alltiallo. Hade dock mkt dötid på dagen då jag satt i typ 2 timmar och gjorde ingenting, sen blev det såklart stressigt precis när jag skulle gå och det var då jag egentligen behövdes. Riktigt synd är också att jag missar inspelningarna på söndag och måndag. Jävla jobb, älskade pengar så att säga. Men det var kul att se hur det går till på en filminspelning lite grann och framförallt fick jag lära mig hur sjukt mkt man ska fixa för att spela in på ett enda ställe. Fatta de filmer som har jättemånga locations.

Nu kanske jag ska gå och hålla Mariette sällskap som diskar.

Happy freaky friday biatch!

Tjoho folk!

Jag har kommit på att jag väldigt ofta säger "Men hallå" innan jag ska börja prata om ngt, vad det än kan vara. Det är ett ganska bra sätt att få uppmärksamhet på, det låter som man ska säga ngt viktigt. Fast jag gör det väldigt omedvetet ofta.

Idag är jag trött, konstigt va? Alltså det här med trötthet.. Emma sa när vi var i Thailand tillsammans (för hundra år sen) att jag säger att jag är trött minst fem ggr om dagen. Jag blir trött ofta, sån är jag. Är inte ni också det ibland? Eller ofta? Hur som haver så blir jag inte piggare av att säga att jag är trött så det ska jag sluta med. Jag är pigg! Så ska jag säga istället så kommer jag bli piggare, helt klart!

Jag sitter på jobbet i vanlig ordning. I morse var jag och Mariette otroligt hurtiga och gymmade, skönt! Sen fikade jag med Lovisa och pratade mest av allt om annat än det vi skulle prata om, men det gjorde inget. Fruktansvärt dyrt där vi fikade. en mozzarellasmörgås och en grapefruktjuice för 113 riksdalar, föfaan! Stavade jag mozzarella fel nu också? Det såg väldigt fel ut. Skit samma.

Just nu funderar jag över det mest orginella ilandsproblem jag någonsin haft. Mkt roligt. Skratta då! Ne nu ska jag ta mig en simtur, föööör...

Vad blev den trötta grisen när han simmade över till England? Pig

Hur många ggr har jag inte sagt det. Igår sa jag det för ungefär sjuttioelfte gången. Sen ändrade jag mig och sa, i morgon går jag tillbaka till mitt vanliga liv igen. Det jag ville komma fram till var att förra veckan så sov jag massor och åt massor, men jag vill ändra det till att jag ska sova lagom mkt, äta mkt och träna mkt. Och inte äta en massa onödigt tjafs som godis och sånt på vardagar. Det kan få ske ibland, men absolut inte varje dag, vilket det lätt kan bli. Jag älskar ju att träna, jag gör verkligen det. Det är så skönt att komma in i träningsflowet och känna sig fräsch, stark och snygg.

Det där med stark, jag kan inte ens göra EN armhävning på tårna. Det är otroligt dåligt. Alltså hallå, EN jävla armhävning ska jag som gymmar ändå klara av?!! Så det blir mitt mål. Ska sätta upp delmål och tillslut ska jag kunna göra 10 armhävningar på tårna, helst innan sommaren. Shit, det kommer bli svårt för tydligen så är de musklerna man använder när man gör en armhävning väääldigt svaga hos mig.

Hur som haver. I helgen jobbade jag det första dygnet fre-lör. Lördag eftermiddag for jag till stan för att möta upp två tjejer från Östersund som sitter i samma arbetsgrupp som mig. Jag hade i uppgift att föra de till vandrarhemmet där de skulle sova och sedan äta en bit mat med dem. Eller det var jag som gav den uppgiften till mig själv eftersom jag planerade det hela. Sen for jag i alla fall hem, lite tidigare än beräknat, vilket var skönt. Det kröp så otroligt mkt i min kropp, den skrek "TRÄNING" så jag lyssnade och ställde mig på springbandet hemma och sprang helt enkelt. Lite styrkeövningar på det och sen mådde jag prima. Sneglade lite på melodifestivalen också för att mamma och pappa tittade, det är ju förskräckligt! Vill inte ens prata om det mer.

I söndags åkte jag in till stan igen för vårat första möte med nybildningsgruppen. Vi hann med allt vi skulle och det kändes mkt bra! Detta blir kanon. Efter det for jag hem igen och fick besök. Jag kan ju passa på att säga att jag har funnit en ny(gammal) vän, ja vi har känt varandra ett bra tag, men har nu blivit vänner. Helt fantastiskt! Jag är mkt glad över detta. Vi gjorde inte så mkt mer än pratade om livet och tittade på teve, men inte helt fel det.

Jobb idag, men snart är det slut på denna dag och det är bara två jobbdagar kvar den här veckan, fantastiskt skönt! Jag satte nyss igång en queen-dvd här på jobbet också som tack och lov uppskattades så det är riktigt bra musik här nu.

Happy monday friends

I helgen reagerade jag väldigt stark över en grej och började gråta, mkt. Varför? Jo för att jag tolkade det som mina vänner sa som ngt annat än vad de menade. Varför? Jo för att det påminde mig om en tid med en människa som inte var bra för mig. Eller jag var inte bra för mig själv när jag var med den personen. Sedan tänkte jag efter. Var det därför jag blev ledsen? Ja, mkt möjligt, annars hade jag ju inte kopplat det till det. Sen är det ju lätt att bli överkänslig när en dricker, men det är ju oftast ngt som triggar igång det. Sedan kan jag också känna att det blir jobbigt när andra säger att jag inte gjorde ngt som var så bra när jag själv vet det men försöker att förtränga det. Alltså om jag har gjort ngt mindre bra, typ kört för fort och kört rakt ner i diket. Då vet jag ju hur dumt det var och vet precis vad jag gjorde för fel, men när ngn annan dessutom kommer och säger hur dumt det var så sparkar jag bak ut. Om jag vet hur dumt det var så räcker det med att jag har min egen polis i mitt huvud som säger hur korkad jag är, den polisen är sträng nog. De andra runt omkring ska vara tysta eller säga att "det där var väl inte så farligt".

Jag tror detta kan ha att göra med att jag helst av allt vill vara så felfri det bara går utåt. Att jag har den strängaste polisen inom mig kan jag på ngt sätt hantera för den är alltid där och petar. Men om jag blir kritiserad utifrån så blir det väldigt svårt att hantera. Det värsta och vanligaste är att jag tycker att jag är för tyst och tråkig och ngn säger "vad tyst du är". Ja, ni hajar grejer.

Missförstå mig rätt, och de som känner mig vet ju hur jag är. Jag jobbar på det här hela tiden. Att tysta ner min egen polis i huvudet och att stärka upp min fantastiska insida så att den inte faller varje gång ngt eller ngn petar på den. Tänk om ngn en dag kan stå och sparka på min insida utan att jag rör mig ur fläcken! Dit vet jag aldrig om jag kommer, men det är dit jag strävar och varje steg i rätt riktning är värdefullt.

Nu är jag i en period där jag känner att det är påväg åt rätt håll. Jag tycker om mig själv just nu, det gör jag alltid innerst inne, men glömmer bort det ibland.

Jag har så fina människor omkring mig så varje gång jag verkligen tänker på det ordentligt så kan jag knappt tro att det är sant. Vänner som jag älskar över allt annat och som älskar mig, det är fantastiskt! Vänner jag mår bra av att vara med, vänner jag blir en bra människa med. En bra människa som inte alltid måste vara perfekt utåt utan som blir omtyckt trots sina brister.

Utan fel blir du aldrig hel
- Nadja

Jag älskar uttrycket all in! Fast jag är ju alltid otroligt mkt mer taggad innan och under själva all in-festandet än efter, konstigt va?! Vart ville jag komma med det här kan en ju undra, det undrar jag med.