Min väg till framgång

I helgen reagerade jag väldigt stark över en grej och började gråta, mkt. Varför? Jo för att jag tolkade det som mina vänner sa som ngt annat än vad de menade. Varför? Jo för att det påminde mig om en tid med en människa som inte var bra för mig. Eller jag var inte bra för mig själv när jag var med den personen. Sedan tänkte jag efter. Var det därför jag blev ledsen? Ja, mkt möjligt, annars hade jag ju inte kopplat det till det. Sen är det ju lätt att bli överkänslig när en dricker, men det är ju oftast ngt som triggar igång det. Sedan kan jag också känna att det blir jobbigt när andra säger att jag inte gjorde ngt som var så bra när jag själv vet det men försöker att förtränga det. Alltså om jag har gjort ngt mindre bra, typ kört för fort och kört rakt ner i diket. Då vet jag ju hur dumt det var och vet precis vad jag gjorde för fel, men när ngn annan dessutom kommer och säger hur dumt det var så sparkar jag bak ut. Om jag vet hur dumt det var så räcker det med att jag har min egen polis i mitt huvud som säger hur korkad jag är, den polisen är sträng nog. De andra runt omkring ska vara tysta eller säga att "det där var väl inte så farligt".

Jag tror detta kan ha att göra med att jag helst av allt vill vara så felfri det bara går utåt. Att jag har den strängaste polisen inom mig kan jag på ngt sätt hantera för den är alltid där och petar. Men om jag blir kritiserad utifrån så blir det väldigt svårt att hantera. Det värsta och vanligaste är att jag tycker att jag är för tyst och tråkig och ngn säger "vad tyst du är". Ja, ni hajar grejer.

Missförstå mig rätt, och de som känner mig vet ju hur jag är. Jag jobbar på det här hela tiden. Att tysta ner min egen polis i huvudet och att stärka upp min fantastiska insida så att den inte faller varje gång ngt eller ngn petar på den. Tänk om ngn en dag kan stå och sparka på min insida utan att jag rör mig ur fläcken! Dit vet jag aldrig om jag kommer, men det är dit jag strävar och varje steg i rätt riktning är värdefullt.

Nu är jag i en period där jag känner att det är påväg åt rätt håll. Jag tycker om mig själv just nu, det gör jag alltid innerst inne, men glömmer bort det ibland.

Jag har så fina människor omkring mig så varje gång jag verkligen tänker på det ordentligt så kan jag knappt tro att det är sant. Vänner som jag älskar över allt annat och som älskar mig, det är fantastiskt! Vänner jag mår bra av att vara med, vänner jag blir en bra människa med. En bra människa som inte alltid måste vara perfekt utåt utan som blir omtyckt trots sina brister.

Utan fel blir du aldrig hel
- Nadja