London calling
Hej hej hallå!
Idag var allt "som vanligt" på jobbet, bättre det än att det inte är ngt alls så att säga. Okej, ni fattar ingenting nu, men det får ni stå ut med. Det har iaf inte att göra med arbetsuppgifterna att göra utan snarare det sociala.
I morgon ska jag till London med två kära flickor från min kära gymnasieklass. Toppen! Ville bara säga det, vi ska ha det awesome! :D
Ha det så bra i Sverige i helgen
Idag var allt "som vanligt" på jobbet, bättre det än att det inte är ngt alls så att säga. Okej, ni fattar ingenting nu, men det får ni stå ut med. Det har iaf inte att göra med arbetsuppgifterna att göra utan snarare det sociala.
I morgon ska jag till London med två kära flickor från min kära gymnasieklass. Toppen! Ville bara säga det, vi ska ha det awesome! :D
Ha det så bra i Sverige i helgen
Eeh, byebye
Det kanske var fler som inte såg mitt inlägg igår, men jag hoppas det visas för er snart. Skrivet ett till så länge.
Ja idag tog en bok slut, eller kanske ett kapitel, vet inte vad som är det rätta ordet för det. Tråkigt, men vad fan. Det jag undrar är vad som är så skrämmande med mig? Är jag ens skrämmande? Eller var jag för mkt jag, för lite jag? Nadja, sluta! Faktiskt så är det sorgligaste av allt är att jag om och om igen har så mkt att ge, så mkt kärlek, värme och liv men det finns inte rum att ta emot det. Det finns dock andra rum som kan ta emot det, för att de har öppna dörrar. Det går inte att komma in hos ngn som har en säkerhetskedja, ni vet en sån där de har i filmer, där de står och försöker övertyga personen på andra sidan att få komma in. Men i filmer får de ibland komma in efter lite övertygelse och tjat. Jag tror inte det funkar så på riktigt. Eller kanske, men jag tror inte jag skulle våga prova. Jag vet vad jag har att ge och det är upp till den andra personen att ta emot det eller ej.
Jag tror jag nöjer mig så för nu.
Kärlek till er som vill ha den
Som du vill, lätt som en plätt
Hej dumhuvuden! Neeeej, förlåt, ni är bäst!
Jag är på jobbet, jobbar natten du veet. Rätt skönt, känns som att jag slutar snart fast det är 10 timmar kvar typ, men ska bara sova å grejer och sen är det klart.
Länge sen vi sågs sist, eller det beror i och för sig på vem som läser. Men i detta sammanhang var det länge sen.
Har inte hänt så mkt. Eller jooo, för tusan. Ska ju bli Göteborgare å grejer. Men det vet ni redan. Känns FETT (fantastiskt, eeeh?!, tokigt, trist) Kom inte på ngt bättre på sista T, men det känns ju inte bara bra, den saken är klar. Det kommer bli awesome tror jag, men eftersom att det är lite min grej att ora mig för saker, eller ganska mkt min grej, så oroar jag mig för det en aning också. Det jag tycker är jobbigast nu är bostadsgrejen, men det lööööser sig som jag brukar säga medan jag ser mig själv ligga i en sovsäck på en parkbänk brevid en fisande alkis. Men som sagt, det löööser sig, finns svårare grejer i livet än en simpel bostadsfråga.
I fredags hade jag ingenting att göra tills jag bestämde mig för att ringa Linus och vips så blev det party å grejer. En aning för mkt av det goda så att säga kröp jag till kojs och vaknade och mådde bättre än aldrig förr, elleeer? Nej, jag var bakis som fan. Hatar det. Vem kom på bakfyllan? Den skulle ha ett skott i pannan. Dumt påhitt. Skitdumt verkligen. Hela dagen blir ju förstörd och man vill bara äta pizza och glass och annan skit. Det enda som är bra med att vara bakis är att man har en ursäkt att få äta onyttig och vara allmänt ofräsch, seg och jävlig hela dagen. "Vad fan är det med dig, ryck upp dig!" "Jag är så jääävla bakis" "Aaah, fy fan, hahaha." Det är ju awesome!
Ibland undrar jag var alla bra människor finns i världen. Och sen kommer jag på att de är ju i min värld för tusan! Jag har de finaste människorna närmast mig och finmagneten fortsätter att dra till sig fler av dem. Jag älskar att upptäcka nya fina människor. Dock så tror jag att alla är fina, fast för olika människor. Det har jag pratat om förut här, att alla passar inte med alla och är därför inte fina för alla. Jag är inte fin för alla, inte du heller, ingen är det. Men du och jag och alla andra är fin för dem som hittar det fina och uppskattar det hos dig. Och det är just det jag menar, när jag upptäcker det fina hos ngn, jag tycker om det. Jag blir varm i själen. Sen finns det människor som är lite halvt i mitt liv men ändå lyckas ta upp en jävla massa av min energi genom att vara allmänt konstiga och inte vara som jag vill att de ska vara. Jag kan ju tyvärr inte styra människor på mitt sätt, inte ens de fina i mitt liv. Men det är väl lite charmen med det hela.
Luddigt inlägg kanske. Borde skriva oftare så att det inte blir så långt. Fast jag gillar långt, om jag finner det fint. Vi får väl se om du finner detta fint.
Tills sist
Well, just open the fucking window
(internskämt mellan mig och mig själv)
Jag är på jobbet, jobbar natten du veet. Rätt skönt, känns som att jag slutar snart fast det är 10 timmar kvar typ, men ska bara sova å grejer och sen är det klart.
Länge sen vi sågs sist, eller det beror i och för sig på vem som läser. Men i detta sammanhang var det länge sen.
Har inte hänt så mkt. Eller jooo, för tusan. Ska ju bli Göteborgare å grejer. Men det vet ni redan. Känns FETT (fantastiskt, eeeh?!, tokigt, trist) Kom inte på ngt bättre på sista T, men det känns ju inte bara bra, den saken är klar. Det kommer bli awesome tror jag, men eftersom att det är lite min grej att ora mig för saker, eller ganska mkt min grej, så oroar jag mig för det en aning också. Det jag tycker är jobbigast nu är bostadsgrejen, men det lööööser sig som jag brukar säga medan jag ser mig själv ligga i en sovsäck på en parkbänk brevid en fisande alkis. Men som sagt, det löööser sig, finns svårare grejer i livet än en simpel bostadsfråga.
I fredags hade jag ingenting att göra tills jag bestämde mig för att ringa Linus och vips så blev det party å grejer. En aning för mkt av det goda så att säga kröp jag till kojs och vaknade och mådde bättre än aldrig förr, elleeer? Nej, jag var bakis som fan. Hatar det. Vem kom på bakfyllan? Den skulle ha ett skott i pannan. Dumt påhitt. Skitdumt verkligen. Hela dagen blir ju förstörd och man vill bara äta pizza och glass och annan skit. Det enda som är bra med att vara bakis är att man har en ursäkt att få äta onyttig och vara allmänt ofräsch, seg och jävlig hela dagen. "Vad fan är det med dig, ryck upp dig!" "Jag är så jääävla bakis" "Aaah, fy fan, hahaha." Det är ju awesome!
Ibland undrar jag var alla bra människor finns i världen. Och sen kommer jag på att de är ju i min värld för tusan! Jag har de finaste människorna närmast mig och finmagneten fortsätter att dra till sig fler av dem. Jag älskar att upptäcka nya fina människor. Dock så tror jag att alla är fina, fast för olika människor. Det har jag pratat om förut här, att alla passar inte med alla och är därför inte fina för alla. Jag är inte fin för alla, inte du heller, ingen är det. Men du och jag och alla andra är fin för dem som hittar det fina och uppskattar det hos dig. Och det är just det jag menar, när jag upptäcker det fina hos ngn, jag tycker om det. Jag blir varm i själen. Sen finns det människor som är lite halvt i mitt liv men ändå lyckas ta upp en jävla massa av min energi genom att vara allmänt konstiga och inte vara som jag vill att de ska vara. Jag kan ju tyvärr inte styra människor på mitt sätt, inte ens de fina i mitt liv. Men det är väl lite charmen med det hela.
Luddigt inlägg kanske. Borde skriva oftare så att det inte blir så långt. Fast jag gillar långt, om jag finner det fint. Vi får väl se om du finner detta fint.
Tills sist
Well, just open the fucking window
(internskämt mellan mig och mig själv)
