Tappar läsare
Nu har jag satt mig för att skriva en sammanfattning av veckan.
I måndags var ju allt trist och jobbigt och hej och hå. Jag sov dåligt så tisdagen började inte särskilt bra, men mitt under stepplektionen fick jag ngn slags uppenbarelse. Vet inte vars ifrån, antagligen från mitt eget inre, men efter typ halva lektionen fick jag ngt slags glädjerus. Mitt hjärta tog ett skutt, jag började le och tänkte "shit, det här är ju skitkul!" Ja, ibland glömmer man bort att det man håller på med just i detta nu är kul, men jag blev så glad när jag kom på det. Resten av veckan har flytit på i sin takt (flutit/flytit?! såg väldigt konstigt ut). Jag minns inte så mkt av vad jag har gjort, tror det är för att jag inte gjort så mkt mer än gått i skolan och sen åkt hem för att vila bort min förkylning. Jo för den har tröttat ut mig totalt. Men nu känner jag mig frisk, pepparpepparsaltaisår.
Helgen gott folk, helgen. Fredagen tillbringades hos en flicka i klassen med 6 andra flickor också. Vi tittade på The notebook, åt godis och var nöjda. Det var trevligt. Lördagen tillbringades i hemlängtans tecken. Så lustigt, för när jag satt på bussen påväg hem i fredags så tänkte jag att braaa Nadja du har bara gråtit två dagar denna vecka och av helt naturliga skäl, klappklapp. Men se det togs igen igår. Alltså på riktigt, hur mkt kan man gråta på tre veckor?! Är jag en sådan här såkallad ööööverkänslig människa som Mia Skäringer säger på breee värmländska. Ja, det är väl i och för sig inget nytt att jag är känslig, men herre mig gud vad det har forsat sen jag flyttade hit. Det är det att när jag väl har släppt igenom det en gång en sån här dag så behöver ngn bara fråga hur jag mår, knappt det, för att det ska komma igen. Lucas som bor här i huset blev ju rädd för att jag bröt ihop så och inte kunde säga vad det var. Men han fick skylla sig själv för att han frågade om det hade hänt ngt. Hur som haver så var jag bara hemma igår. Var ute och sprang. HA, det måste jag berätta. Höll på att börja gråta flera ggr under springturen men lät mig inte. Vid ett tillfälle skulle jag göra om det till ilska och få ur mig den ilskan genom att sparka på ett träd. Jag tänkte inte riktigt på att det hade regnat och efter en spark så fick jag mig en liten dusch av trädet. Både jag och trädet skrattade till lite åt det komiska i det hela och sedan sprang jag vidare. På kvällen unnade jag mig tacos och seeeen hörni, sen, fick jag vara med på vinprovning med Vickan och Mariette, vilken lycka! Ja via skype alltså och jag hade bara ett vin att prova. Men huvudsaken var att jag fick umgås med dem i hela två timmar och dricka vin och snacka skit. Det är ju fantastiskt att man kan göra det fast man är 50 mil ifårn varandra.
Babbelbabbel.. idag har inte mkt hänt heller. Jag tyckte att gå till simhallen och ta sig en simtur lät trevligt så jag gick dit. Men de tog inte kort, så jag fick gå hem igen. Hade verkligen sett fram emot det. Men jag fick mig en timmes promenad och sedan gick jag upp till sjön här ovanför och satt i solen(!) och läste bok en stund. Det är fantastiskt att det finns en sjö här faktiskt för jag har kommit på att jag behöver vatten nära mig. Det ger mig lugn att sitta vid vatten.
Tillsist vill jag säga att jag skriver inte om mina jobbiga dagar här i bloggen för att alla ska tycka synd om mig. Ni får gärna göra det om ni vill. Men jag skriver här för att det är bra att få ur sig, det är skönt. Visst, jag har legat hemma och tyckt synd om mig själv mkt, men snart kommer det ändras. Snart kommer jag få kraft att träda ut och göra saker. Tre veckor känns både som lång tid och inte alls så lång om sätter det i perspektiv. Jag har levt i 20 år en månad snart, det är mkt längre än tre veckor.
Sjön jag satt vid idag. Bryggan finns med i ett tidigare inlägg.
Puss och godnatt, ni är saknade
I måndags var ju allt trist och jobbigt och hej och hå. Jag sov dåligt så tisdagen började inte särskilt bra, men mitt under stepplektionen fick jag ngn slags uppenbarelse. Vet inte vars ifrån, antagligen från mitt eget inre, men efter typ halva lektionen fick jag ngt slags glädjerus. Mitt hjärta tog ett skutt, jag började le och tänkte "shit, det här är ju skitkul!" Ja, ibland glömmer man bort att det man håller på med just i detta nu är kul, men jag blev så glad när jag kom på det. Resten av veckan har flytit på i sin takt (flutit/flytit?! såg väldigt konstigt ut). Jag minns inte så mkt av vad jag har gjort, tror det är för att jag inte gjort så mkt mer än gått i skolan och sen åkt hem för att vila bort min förkylning. Jo för den har tröttat ut mig totalt. Men nu känner jag mig frisk, pepparpepparsaltaisår.
Helgen gott folk, helgen. Fredagen tillbringades hos en flicka i klassen med 6 andra flickor också. Vi tittade på The notebook, åt godis och var nöjda. Det var trevligt. Lördagen tillbringades i hemlängtans tecken. Så lustigt, för när jag satt på bussen påväg hem i fredags så tänkte jag att braaa Nadja du har bara gråtit två dagar denna vecka och av helt naturliga skäl, klappklapp. Men se det togs igen igår. Alltså på riktigt, hur mkt kan man gråta på tre veckor?! Är jag en sådan här såkallad ööööverkänslig människa som Mia Skäringer säger på breee värmländska. Ja, det är väl i och för sig inget nytt att jag är känslig, men herre mig gud vad det har forsat sen jag flyttade hit. Det är det att när jag väl har släppt igenom det en gång en sån här dag så behöver ngn bara fråga hur jag mår, knappt det, för att det ska komma igen. Lucas som bor här i huset blev ju rädd för att jag bröt ihop så och inte kunde säga vad det var. Men han fick skylla sig själv för att han frågade om det hade hänt ngt. Hur som haver så var jag bara hemma igår. Var ute och sprang. HA, det måste jag berätta. Höll på att börja gråta flera ggr under springturen men lät mig inte. Vid ett tillfälle skulle jag göra om det till ilska och få ur mig den ilskan genom att sparka på ett träd. Jag tänkte inte riktigt på att det hade regnat och efter en spark så fick jag mig en liten dusch av trädet. Både jag och trädet skrattade till lite åt det komiska i det hela och sedan sprang jag vidare. På kvällen unnade jag mig tacos och seeeen hörni, sen, fick jag vara med på vinprovning med Vickan och Mariette, vilken lycka! Ja via skype alltså och jag hade bara ett vin att prova. Men huvudsaken var att jag fick umgås med dem i hela två timmar och dricka vin och snacka skit. Det är ju fantastiskt att man kan göra det fast man är 50 mil ifårn varandra.
Babbelbabbel.. idag har inte mkt hänt heller. Jag tyckte att gå till simhallen och ta sig en simtur lät trevligt så jag gick dit. Men de tog inte kort, så jag fick gå hem igen. Hade verkligen sett fram emot det. Men jag fick mig en timmes promenad och sedan gick jag upp till sjön här ovanför och satt i solen(!) och läste bok en stund. Det är fantastiskt att det finns en sjö här faktiskt för jag har kommit på att jag behöver vatten nära mig. Det ger mig lugn att sitta vid vatten.
Tillsist vill jag säga att jag skriver inte om mina jobbiga dagar här i bloggen för att alla ska tycka synd om mig. Ni får gärna göra det om ni vill. Men jag skriver här för att det är bra att få ur sig, det är skönt. Visst, jag har legat hemma och tyckt synd om mig själv mkt, men snart kommer det ändras. Snart kommer jag få kraft att träda ut och göra saker. Tre veckor känns både som lång tid och inte alls så lång om sätter det i perspektiv. Jag har levt i 20 år en månad snart, det är mkt längre än tre veckor.
Sjön jag satt vid idag. Bryggan finns med i ett tidigare inlägg.
Puss och godnatt, ni är saknade
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du är saknad kära fröken slotte <3
Trackback
