Dagens bilder
Jag vill så gärna ha en hund. Det har jag velat hela mitt liv, men de senaste månaderna har min hundlängtan växt sig så stor att det ibland skär i hjärtat när jag förstår att jag inte kan skaffa en. Idag såg jag en hund av precis den rasen jag vill ha. Se nedan och njut av dessa vackra varelser. Det känns nästan som min biologiska klocka har börjat ticka, fast för hund istället för barn. Är det normalt?
Nova Scotia Duck Tolling Retriever
Måndagen efter lovet
Är återvänd efter ett slappt lov. Jag har jobbat lite, varit på möte, träffat folk, varit väldigt trött och ätit massa god mat och sötsaker. Jag har däremot inte tränat alls, har gått en promenad, that´s it. Det kändes när vi hade zumba idag på skolan att det hade varit bra att hålla sig i lite bättre form. Dock så hade jag svullna köttlar och och grejs under lovet och det gick över sen så det kanske var bra att ta det lugnt. Inget att göra åt nu iaf. Jag har även börjat på allvar studera vad det kostar med gymkort, dyrt så in helvete, men jag tror jag kan få ut friskvårdsbidrag från mitt gamla jobb eftersom jag fortfarande är anställd och jobbar ibland. Ska se efter för det vore ju grymt. Har även jobbat idag, vilket var lika oroligt som vanligt, men det är inte så mkt att gräva ner sig i jag behöver ju pengar för att kunna leva så det är bara att knega på.
Igår var våran nya sambo här och hälsade på, en lärarstuderande man på 24 år(tror jag). Känns mycket bra, han var en lättsam och trevlig person. Han flyttar in på onsdag. Jag fick en fråga idag om vad jag tyckte om att det ska flytta in en man, jag tycker inte det spelar någon roll. Vi sökte en person som var avslappnad, lättsam och trevlig och jag tror vi fann precis rätt. Det är en lika stor chansning som när jag flyttade hit med Johanna och framförallt Miriam( som jag bara hade träffat två gånger innan), men se så bra det blev! Jag är förvånad över hur bra det har känts att bo med folk, det är så trevligt. Visst, ibland är det skönt när jag får vara helt ensam hemma, men det är himla trevligt när de andra kommer hem eller att komma hem och inte mötas av en tom lägenhet direkt utan någon som faktiskt säger hej och ler. Det är toppen! Jag kommer sakna det den dagen jag blir helt ensam, även om jag kan förstå charmen med det också.
Ha en bra vecka kära ni
Stretcha lite
Fel
Varför får jag inte sjunga en manslåt på audition? Varför får inte jag spela man på teatern? Varför får jag betala klippning för långt hår när jag har kort? Varför måste jag bry mig om hår under armarna, på benen och andra rakabortställen? Jag gör det alltid så småningom, trots mina nejjagskavaranaturligperioder, men det är endast för att jag tänker på vad andra ska tycka om jag ska vara riktigt ärlig.
Nej jag vill inte byta kön, men jag vill kunna välja vad jag vill göra utan att det blir knäppt i andras ögon.
En
Intuition. Grundkänsla. Tanke. Känsla. Tankar. Känslor. Oklara tankar. Förvirrade känslor. Glömd intuition. Glömd grundkänsla. Förträngda känslor. Tankar hit. Tankar dit. Oro. Ont. Hopp. Förtvivlan. Lycka. Kärlek. Förbannelse. Sorg. Ja. Nej. Kanske. Vi får se. Då. Nu. Sen. Nu och för alltid. Aldrig mer. Tro. Vem. Vad. Varför. När. Det. Den. Vill. Ska. Kan. Måste. Önskar. Glömt. Andas. Vila. Tanke. Känsla. Tanke. Grundkänsla. Intuition.
Möten och tillfälligheter
Helgen var slapp, rolig, jobbig, trevlig och intressant. I lördags följde jag ju då med ynglingarna ut på krogen, det var nog mer de som visade hur det gick till än jag. Eller jag såg inte så mkt för jag åkte hem tidigare än dem. Jag tröttnade lite på deras sällskap och gick för att finna nya spännande människor, det lyckades jag rätt bra med.
Idag har jag tänkt mycket på möten med andra människor och tillfälligheter som gör att man träffar just de männsikorna. Jag tror mycket på själslig kontakt, det här när det säger klick så är det själar som möts och finner gemensamma energier. Det påverkar ju alla slags reletioner vi stöter på, vilka vi bli vän med, vilka vi blir kära i osv. Och känslan av att möta någon som man känner den där själsliga kontakten med är fantastisk. Det bara känns bra, det faller liksom på plats. På samma sätt kan det kännas väldigt tydligt om själarna inte klickar i varandra. Jag känner själv att jag har något slags motstånd/hinder mot många människor. Det går inte riktigt att förklara heller, det behöver inte vara något den har gjort eller hur den beter sig, utan det kan bara vara en känsla av att den här människan kan jag inte släppa in på livet. Oftast så upplever jag att det känns på samma sätt för båda personerna, vilket gör det hela mycket lätt och odramatiskt, förutom om man måste jobba ihop kanske men då får man vara lite professionell. Det jobbigaste är dock när det känns som att det klickar från ena håller, men inte det andra. Det har också hämt mig några gånger och det är långt ifrån kul. Tillslut har jag dock insett att det inte är någon idé att försöka haka fast i den andra och se så fint det har gått utan den själen i mitt liv.
Det kan hända att det blev lite flummigt det här, men jag tycker återigen att det är så fruktansvärt intressant. Sedan tänker jag mycket på tillfälligheter, om det är en slump eller om det är meningen att man ska träffa de personer man gör för att alla har något du kan lära dig av. Vad tror ni?
SEN!! Oj jag höll nästan på att glömma. Som på beställning en dag som denna när jag redan var igång att tänka på det så säger våran teaterlärare att han tror att alla människor man umgås med är man med just för att de personerna får en själv att känna sig lite bättre. Hmmm, klura på den ni, jag har inte riktigt fattat vad han menade. När han sa så sa jag rakt ut "Men vad säger du nu?!". Jag blev nästan lite chockad, jag fick aldrig någon förklaring av honom heller. Har ni någon?
Nog om det, det känns skönt att lämna det till era funderingar nu. I morgon får jag finbesök x2 så det kommer bli en awesome helg!
Ingen annan än ägarna till två själar kan förklara när de har möts
