Redan torsdag
Ja, veckorna år så jävulskt fort. Rätt skönt ibland, för det är ju från torsdag och framåt som ofta är roligast så den tiden får gärna gå lite långsammare.
Denna vecka har jag jobbat mån-ons, idag är jag ledig och har teater ikväll. Jag har tagit en lugn morgon framför "efter tio". Nu har jag varit ute och gått och sprungit lite och ätit lunch. Ska börja läsa manus nu tänkte jag.
Det är riktigt segt på jobbet, jag har nog sagt det förut. När folk får höra vad jag gör så låter det som det som ett jättebra jobb, och det är det kanske om man har sällskap så att man kan göra mer saker. Att jobba själv begränsar än och är så fruktansvärt långtråkigt.
Ne nu ska jag inte klaga och istället leta lite volontärresor och drömma. Av det blir jag glad!
Hejs
Juste, för er som nu läser min blogg, ibland har jag sett att det är några stycken iaf, så vill jag be om en tjänst. Skriv ner förslag på vad jag kan klä ut mig till på halloween. Jag vill vara ngt coolt och extremt ;)
Kväll
Ja, nu är det kväll, samma tid sitter jag här igen som de flesta andra kvällar. Vill sitta i soffan och ta det lugnt, men är för trött och tänker på att jag inte ska sova hela dagen i morgon så borde gå och lägga mig. Är egentligen för trött för att borsta tänder och fixa också. Men det är ju nödvändigt antar jag. Men jag vill ligga i soffan och titta tills jag inte orkar hålla ögonen öppna och sen gå raka vägen och lägga mig.
Idag har jag städat hela huset, gymmat och varit på EMD. :) Det gick bra på repet trots att jag var så trött. Hade inte lika många repliker som förra gången så jag kunde mest sitta där och ta in vad alla andra sa.
Det var det jag hade att säga. Natti natt!
Spår
Varför blir det alltid så svårt varje gång jag träffar nya människor som börjar betyda ngt för mig? När det inte går som man tänkt sig. Eller som nu, bara på ngt sätt förstår att en person betyder ngt för mig, men jag vet inte på vilket sätt eller hur mkt. Jag har alltid haft svårt att säga adjö till människor som har berört mig på ngt sätt. Jag är mkt för djupare vänskapsrelationer eller vad det nu är för relationer, har svårt för det ytliga under en längre tid. Det är också alltid svårt för mig att veta om det är helt hejdå eller om man kan höras och kanske ses ändå fast på ett annat sätt.
Men just det här att man träffar ju nya människor hela livet, vissa bara passerar och det är nästan skönt att de inte stannar, men ngt avtryck gör de ju kanske. Och vissa stannar en kort stund men finns kvar hela livet på ngt sätt ändå.
Äsch, nu är jag för trött för att få ngt sammanhang i det här inlägget. Jag återkommer en annan dag.
Olika sätt att se på saken
Igår var jag på min text- och monologarbeteskurs på kulturama. Jag och en annan kille i gruppen hade en läxa. Vi skulle ha valt en dikt och sedan gestalta den, typ som en monolog. Alltså skulle jag bestämma vem jag var, var jag befann mig och vem jag talade till. Det var väl det viktigaste att få med i gesgtaltningen. Och detta med en dikt, som inte har lika självklart språk som en monologer kan ha annars. det tog sådan tid innan jag kom igång med arbetet, för ngt tog emot så fruktansvärt mkt. Ngt sa att det här kommer aldrig gå, jag t.o.m bröt ihop i söndags innan jag faktiskt satte mig och läste den några ggr högt. Då kändes det mkt bättre. Det är alltid så när jag jobbar med monologtexter. Jag har en idé och börjar öva lite, sen kör jag fast, bryter ofta ihop och tänker att det här kommer aldrig gå. Sen efter en gråtstund så testar jag igen och vips så hittar jag ngt igen och kan börja jobba.
I alla fall.. jag hade mkt prestationsångest inför framförandet igår men kände ändå att jag ville göra den för att få ur mig den och kunna släppa det sen. Under rasten kom läraren och frågade om jag kunde få lite mindre tid till min dikt för vi var inte klara med övningen innan. Och sen skulle jag få visa upp den igen nästa lektion också. Det var okej för mig. När det var 10 min kvar av lektionen och den andra killen hade gjort sin dikt så började läraren prata och skriva upp saker på tavlan, men sa att jag skulle få visa upp innan vi slutade. När han hade pratat klart var klockan 21.03, vi hade alltså redan slutat och jag fick ändå inte göra skiten! Jag kände mig faktiskt besviken och irriterad, för ni vet hur man kan sitta och ladda och vara nervös inför ngt man ska upp och göra sen. Och sen måste jag låta det jag har byggt upp sjunka undan av sig själv utan att få göra det. Kunde han inte ha pratat när jag hade gjort klart min?! Så jävla viktigt var det inte att gå igenom det han gjorde just då.
Nu ska jag iaf gå och ta mig en bit äppelpaj och te, på jobbet ;)
I alla fall.. jag hade mkt prestationsångest inför framförandet igår men kände ändå att jag ville göra den för att få ur mig den och kunna släppa det sen. Under rasten kom läraren och frågade om jag kunde få lite mindre tid till min dikt för vi var inte klara med övningen innan. Och sen skulle jag få visa upp den igen nästa lektion också. Det var okej för mig. När det var 10 min kvar av lektionen och den andra killen hade gjort sin dikt så började läraren prata och skriva upp saker på tavlan, men sa att jag skulle få visa upp innan vi slutade. När han hade pratat klart var klockan 21.03, vi hade alltså redan slutat och jag fick ändå inte göra skiten! Jag kände mig faktiskt besviken och irriterad, för ni vet hur man kan sitta och ladda och vara nervös inför ngt man ska upp och göra sen. Och sen måste jag låta det jag har byggt upp sjunka undan av sig själv utan att få göra det. Kunde han inte ha pratat när jag hade gjort klart min?! Så jävla viktigt var det inte att gå igenom det han gjorde just då.
Nu ska jag iaf gå och ta mig en bit äppelpaj och te, på jobbet ;)
Typ jobbar
Jag känner mig lite bättre idag. Men det är jävligt segt på jobbet.
Jag är bra på att fråga andra vad de anser är rätt och fel och vad jag borde göra i vissa situationer. Jag vill alltid höra om min nya idé är en bra eller dålig idé. Men även om den jag frågar säger att det inte var ngn bra idé, och jag inte förstår varför, så lyssnar jag inte på dem ändå. Och sen gör jag kanske som jag vill ändå, men har bara mig själv att skylla om det går fel. Är det därför jag vill att andra ska tycka som jag också, så att jag inte står där helt ensam med skiten sen? Känns det bättre om ngn annan tyckte att jag gjorde rätt också? Spelar det verkligen ngn roll? Jag är inte en person som vill hålla igen alla impulser, men jag tycker inte att det är fel att tänka igenom de några ggr innan man jag det. Om jag sedan fortfarande själv tycker att det är okej så är det väl bara att köra eller? Så länge inte avsikten är att skada ngn. Den stora risken är att jag vill för mkt och sen sårar mig själv i slutändan. Så det är väl mer det jag får ha i åtanke. Men jag vägrar att inte ta några chanser. Ibland störtar jag och ibland kanske det t.o.m går som jag har tänkt, eller ngt åt det hållet iaf.
Allt är inte alltid bra och man måste ju testa saker och se hur det går. Annars kan jag ju sitta och stirra in i väggen för resten av mitt liv!
Kram på er!
Säg är det..
.. långa nätters fara. Att se det man vill se och va den man vill vara?
Ja, idag har inte varit min gladaste dag i livet. Jag kan inte på riktigt sätta fingret på vad det är som gör mig ledsen och tappar orken att prata med folk, särskilt min familj. Jag vet att det är lite av det och lite av det, men inte hur mkt och varför. Jag funderar mkt på livet i helhet tror jag, vad jag egentligen vill. Ska jag plugga, ska jag jobba, ska jag resa, eller ska jag göra allt? Ska jag satsa allt på ett kort nu eller vänta? Jag känner bara: Va faaaaan!
Sen har jag ju endel tid för mig själv att tänka på allt möjligt och det är inte helt sällan jag känner mig ensam. I fredags hälsade jag på en gammal vän, eller nygammal, skit samma. Det var iaf inte planerat, men jag ångrar inte att jag åkte dit. Nu försöker jag bara att inte tänka på det så mkt, men ju längre tiden går så. Äh va fan, skärpning!(oj vad jag svär då)
Jag har inte bara deppiga dagar, jag är ju för tusen är go prick, men den senaste veckan har jag tyckt det har gått trögt i livet. Ngt jag är nöjd över är att jag lyckas träna rätt mkt och det är viktigt för mig. Känns riktigt skönt att ha kommit igång med det. Den här veckan kommer jag jobba lite mer också så då har jag ngt att göra iaf. Även om det också är segt ibland. :p Ne jag har ett bra jobb, det har jag!
God natt, ni som nu läser. Det blir snart bättre för mig också.
