Spår
Varför blir det alltid så svårt varje gång jag träffar nya människor som börjar betyda ngt för mig? När det inte går som man tänkt sig. Eller som nu, bara på ngt sätt förstår att en person betyder ngt för mig, men jag vet inte på vilket sätt eller hur mkt. Jag har alltid haft svårt att säga adjö till människor som har berört mig på ngt sätt. Jag är mkt för djupare vänskapsrelationer eller vad det nu är för relationer, har svårt för det ytliga under en längre tid. Det är också alltid svårt för mig att veta om det är helt hejdå eller om man kan höras och kanske ses ändå fast på ett annat sätt.
Men just det här att man träffar ju nya människor hela livet, vissa bara passerar och det är nästan skönt att de inte stannar, men ngt avtryck gör de ju kanske. Och vissa stannar en kort stund men finns kvar hela livet på ngt sätt ändå.
Äsch, nu är jag för trött för att få ngt sammanhang i det här inlägget. Jag återkommer en annan dag.
Olika sätt att se på saken
Igår var jag på min text- och monologarbeteskurs på kulturama. Jag och en annan kille i gruppen hade en läxa. Vi skulle ha valt en dikt och sedan gestalta den, typ som en monolog. Alltså skulle jag bestämma vem jag var, var jag befann mig och vem jag talade till. Det var väl det viktigaste att få med i gesgtaltningen. Och detta med en dikt, som inte har lika självklart språk som en monologer kan ha annars. det tog sådan tid innan jag kom igång med arbetet, för ngt tog emot så fruktansvärt mkt. Ngt sa att det här kommer aldrig gå, jag t.o.m bröt ihop i söndags innan jag faktiskt satte mig och läste den några ggr högt. Då kändes det mkt bättre. Det är alltid så när jag jobbar med monologtexter. Jag har en idé och börjar öva lite, sen kör jag fast, bryter ofta ihop och tänker att det här kommer aldrig gå. Sen efter en gråtstund så testar jag igen och vips så hittar jag ngt igen och kan börja jobba.
I alla fall.. jag hade mkt prestationsångest inför framförandet igår men kände ändå att jag ville göra den för att få ur mig den och kunna släppa det sen. Under rasten kom läraren och frågade om jag kunde få lite mindre tid till min dikt för vi var inte klara med övningen innan. Och sen skulle jag få visa upp den igen nästa lektion också. Det var okej för mig. När det var 10 min kvar av lektionen och den andra killen hade gjort sin dikt så började läraren prata och skriva upp saker på tavlan, men sa att jag skulle få visa upp innan vi slutade. När han hade pratat klart var klockan 21.03, vi hade alltså redan slutat och jag fick ändå inte göra skiten! Jag kände mig faktiskt besviken och irriterad, för ni vet hur man kan sitta och ladda och vara nervös inför ngt man ska upp och göra sen. Och sen måste jag låta det jag har byggt upp sjunka undan av sig själv utan att få göra det. Kunde han inte ha pratat när jag hade gjort klart min?! Så jävla viktigt var det inte att gå igenom det han gjorde just då.
Nu ska jag iaf gå och ta mig en bit äppelpaj och te, på jobbet ;)
I alla fall.. jag hade mkt prestationsångest inför framförandet igår men kände ändå att jag ville göra den för att få ur mig den och kunna släppa det sen. Under rasten kom läraren och frågade om jag kunde få lite mindre tid till min dikt för vi var inte klara med övningen innan. Och sen skulle jag få visa upp den igen nästa lektion också. Det var okej för mig. När det var 10 min kvar av lektionen och den andra killen hade gjort sin dikt så började läraren prata och skriva upp saker på tavlan, men sa att jag skulle få visa upp innan vi slutade. När han hade pratat klart var klockan 21.03, vi hade alltså redan slutat och jag fick ändå inte göra skiten! Jag kände mig faktiskt besviken och irriterad, för ni vet hur man kan sitta och ladda och vara nervös inför ngt man ska upp och göra sen. Och sen måste jag låta det jag har byggt upp sjunka undan av sig själv utan att få göra det. Kunde han inte ha pratat när jag hade gjort klart min?! Så jävla viktigt var det inte att gå igenom det han gjorde just då.
Nu ska jag iaf gå och ta mig en bit äppelpaj och te, på jobbet ;)
Typ jobbar
Jag känner mig lite bättre idag. Men det är jävligt segt på jobbet.
Jag är bra på att fråga andra vad de anser är rätt och fel och vad jag borde göra i vissa situationer. Jag vill alltid höra om min nya idé är en bra eller dålig idé. Men även om den jag frågar säger att det inte var ngn bra idé, och jag inte förstår varför, så lyssnar jag inte på dem ändå. Och sen gör jag kanske som jag vill ändå, men har bara mig själv att skylla om det går fel. Är det därför jag vill att andra ska tycka som jag också, så att jag inte står där helt ensam med skiten sen? Känns det bättre om ngn annan tyckte att jag gjorde rätt också? Spelar det verkligen ngn roll? Jag är inte en person som vill hålla igen alla impulser, men jag tycker inte att det är fel att tänka igenom de några ggr innan man jag det. Om jag sedan fortfarande själv tycker att det är okej så är det väl bara att köra eller? Så länge inte avsikten är att skada ngn. Den stora risken är att jag vill för mkt och sen sårar mig själv i slutändan. Så det är väl mer det jag får ha i åtanke. Men jag vägrar att inte ta några chanser. Ibland störtar jag och ibland kanske det t.o.m går som jag har tänkt, eller ngt åt det hållet iaf.
Allt är inte alltid bra och man måste ju testa saker och se hur det går. Annars kan jag ju sitta och stirra in i väggen för resten av mitt liv!
Kram på er!
Säg är det..
.. långa nätters fara. Att se det man vill se och va den man vill vara?
Ja, idag har inte varit min gladaste dag i livet. Jag kan inte på riktigt sätta fingret på vad det är som gör mig ledsen och tappar orken att prata med folk, särskilt min familj. Jag vet att det är lite av det och lite av det, men inte hur mkt och varför. Jag funderar mkt på livet i helhet tror jag, vad jag egentligen vill. Ska jag plugga, ska jag jobba, ska jag resa, eller ska jag göra allt? Ska jag satsa allt på ett kort nu eller vänta? Jag känner bara: Va faaaaan!
Sen har jag ju endel tid för mig själv att tänka på allt möjligt och det är inte helt sällan jag känner mig ensam. I fredags hälsade jag på en gammal vän, eller nygammal, skit samma. Det var iaf inte planerat, men jag ångrar inte att jag åkte dit. Nu försöker jag bara att inte tänka på det så mkt, men ju längre tiden går så. Äh va fan, skärpning!(oj vad jag svär då)
Jag har inte bara deppiga dagar, jag är ju för tusen är go prick, men den senaste veckan har jag tyckt det har gått trögt i livet. Ngt jag är nöjd över är att jag lyckas träna rätt mkt och det är viktigt för mig. Känns riktigt skönt att ha kommit igång med det. Den här veckan kommer jag jobba lite mer också så då har jag ngt att göra iaf. Även om det också är segt ibland. :p Ne jag har ett bra jobb, det har jag!
God natt, ni som nu läser. Det blir snart bättre för mig också.
HEj!
Jag ska bli musikalartist och skådespelerska. Inget annat. Finns ingen plan B just nu så därför är det bara att köra på plan A. Det finns plan så länge, för allt sker inte över en natt. Men om några år är det jag som står på cirkus, göta lejon, oscarsteatern, stadsteatern eller dramaten. Alla som läser bloggen får fribiljetter :)
Living the dream!
Idag..
.. mår jag inte så bra.
.. vill jag gråta en skvätt för att jag har känt att jag har behövt det länge, men det har aldrig kommit ut.
.. är jag trött.
.. är jag på jobbet.
.. tänker jag på i morgon.
.. är jag glad att jag jobbar med Anna.
.. vill jag att jag ska få tag på ngn på kulturama i morgon.
.. vill jag träffa min bror.
.. vill jag somna fort.
.. är det måndag.
.. vill jag gråta en skvätt för att jag har känt att jag har behövt det länge, men det har aldrig kommit ut.
.. är jag trött.
.. är jag på jobbet.
.. tänker jag på i morgon.
.. är jag glad att jag jobbar med Anna.
.. vill jag att jag ska få tag på ngn på kulturama i morgon.
.. vill jag träffa min bror.
.. vill jag somna fort.
.. är det måndag.
Frihet
Igår tog jag mig ngn slags frihet att överreagera på en skådespelare. För det var nog det jag gjorde. Men det får stå kvar, för det var så jag kände just då, utan att tänka efter lite. Kanske var jag sur för ngt annat?
Igår hade en vän till mig fixat två gratisbiljetter till genrepet av I hetaste laget på Oscarsteatern. Så vi gick och åt på pizza hut innan, satt och pratade i godan ro (om politik mest faktiskt) och insåg sen att vi skulle bli tvungna att kasta i oss glassen som de höll på att göra i köket. Fan, den glassen var så god, men vi hann inte äta upp för att det var typ 6 min kvar tills det började. Så vi fick sleva i oss så mkt vi hann och sen springa till Oscarsteatern. Vi hann i tid. Jag hade känt på mig att en viss person skulle vara där, och det var han. Men men, ett snabbt hej och sen gick vi till våra platser. Inge mer med det. Bra musikal, väldigt rolig. Kul att se genrepet när det är över en vecka kvar till premiär, det blev några missar, vilket bara var otroligt komiskt.
Jag har lite saker som går runt i huvudet. Känns helt plötsligt som att jag måste välja om. Eller bara välja. Men jag lämnar det åt sidan ett tag till, eller låtsas att jag gör det. Vill inte göra får stor grej av det just nu. Det löser sig.
Nu, promenad. Smsar Anna och frågar om sällskap vettja.
Hejs!
Ursäkta?
Jag tittade nyss på det här klippet: http://www.youtube.com/watch?v=sFZh01kXEeE och börjar fundera på det här med skådespelaryrket. Jag trodde inte att Ola Rapace var en människa som sitter i morgonsoffan och försöker visa ngn slags tuff yta. Det verkar som att han vill visa att han gör som han själv vill och ingen annan ska minsann komma och ställa dumma frågor eller säga åt honom vad han ska göra. Ne, det är väl rätt att tänka så. Jag vet inte hur jag ska förklara vad jag menar att jag stör mig på. Titta på klippet och tyck själv. Kommentarerna var att han är Sveriges coolaste skådespelare, att han är coolare än tufingen Persbrandt. Så fan heller! Och Persbrandt är fan inte cool! De är bra skådespelare, helt klart! Men vad är grejen med att vara tuff? Det är ju bara töntigt! Vad är vitsen med att Persbrendt står och posar i någon rädda barnen reklam med smutsig bakgrund och säger på sitt "tuffa" sätt hur viktigt det är att ha ett fadderbarn? Kan han inte använda sina skådespelartalanger och gråta lite i teve efter att ha sett ett svältande barn vid vägkanten.
Varför måste man vara tuff för att vara Sveriges bästa skådespelare? HELT SJUKT! Man ska vara egen, absolut! Eller egen, man ska vara sig själv. Men man ska vara ödmjuk. Det låter inte som att Ola Rapace är ödmjuk för andras åsikter som inte liknar hans egna, i alla fall inte i den här intervjun. Jag hoppas att när jag jobbar med teater aldrig behöver jobba med någon sån där typ. För jag är så långt ifrån så jag kan komma och det blir bara en konstig atmosfär på en teater om ngn ska gå runt och veta att så många där ute tycker man är så cool när man beter sig som ett svin. Jag har i för sig stött på sånna människor redan och vet att det inte förbättrar gruppdynamiken på ngt sätt.
Jag måste avsluta med att säga att jag inte har ngn aning om hur det är att jobba med Ola Rapace eller för den delen umgås med honom heller. Så om jag har helt fel ber jag om ursäkt.
Snälla, titta på det här klippet också: http://www.youtube.com/watch?v=svXtG8daPZ8&feature=related
Det här tycker jag också är fel. Varför ska han få veta mitt i direktsändning att han "gör fel" när han blir intervjuad??? Det är de som har bjudit dit honom och då får de väl prata om sånt som han vill prata om. Och om han inte vill prata om det i teve så låt honom hålla tyst om det. De kan ju inte ställa sina jävla frågor OCH dessutom begära just de svaren som DE vill ha! Det kanske inte blir som de har tänkt sig, men då får de väl lösa det. Det är deras jobb!
Synthljud
Hej hopp!
Sitter på jobbet, jag och Anna. Hon diskar eller ngt, jag håller ställningarna vid synthen så länge och där brevid är datorn :p
Har inte skrivit på ett tag nu. Jag var ledig tors-sön. Då var jag endel på Lidingö, hos Rebecka och Danne. I fredags åkte jag in till stan för att lämna pajer på Vi Unga, sen satte jag mig på hötorget och tittade på alla försäljare som skrek och allt möjligt folk som gick runt där. Ringde också en massa människor jag kände för att umgås med, men alla höll på med annat, vilket höll på att göra mig galen. Tillslut kunde jag ta mig ut på Lidingö, stannade till i början av ön innan jag åkte hem till Rebecka och Danne. Där fick jag mat :) Och sen spelade vi Star Wars monopol :p Jag vann inte.. inte Rebecka heller. Sov i några för få timmar och sen åkte jag till Vi Unga och lagade mat. Lördag eftermiddag/kväll var jag med R och D igen, var i stan och sen hemma hos de. Vid 21 åkte jag hem för att sova, vilket blev kräftis hos grannarna istället :p Trevligt!
Söndag lagade jag mat åt Vi Unga-iter igen och sen åkte jag till fruängen och hängde med Jocke, trevligt det med! Vid 22 på kvällen däckade jag hemma efter ett bad.
Ja, det var min helg.
I söndags var jag arg. Men jag är inte det längre. Inget att haka upp sig på, får bara se till att det blir utrett. Men jag känner mig nöjd med att det inte är en lika stor grej i mitt huvud som det var förra veckan. Haha, alltså det satt inte en grej där, utan tankarna var för många och för invecklade då. Nu är jag nöjd! Det är väl bra..
Nu är det dags att byta låt på synthen :p
Har det bra
Mitt jobb, som personlig assistent, är bra. Jag ska verkligen inte klaga. Det är lugnt och skönt, ingen stress alls. Bra lön, en för det mesta glad och lugn pojk, utflykter, konserter m.m. Jag kan ta att det är lite långtråkigt ibland, men det är mkt värre att jobba på mitt andra jobb. Jag har det bra.
Det mesta i mitt liv är bra nu. Som ni märker så försöker jag göra lite hjärnträning här, för det behöver jag. Jag måste fokusera på det jag har som är bra och inte låta en grej i mitt liv ta ner mig totalt på alla plan. Det är inte värt det. Ne Nadja, det är det faktiskt inte. Men jag har förmågan att göra så mot mig själv. Kanske för att jag så gärna vill ngt, jag vet vad jag vill, men måste bli lite mer realistisk. Nu får det vara såhär ett tag, obestämd tid från mitt håll och sen bestämmer jag om det är värt det eller om jag ska säga stopp. Men det beror på hur saker och ting utvecklas också.
I morgon har jag två roliga saker på gång också. Fika med en relativt ny vän som jag inte har lyckats få till en träff med på hela sommaren, trots att båda försökt. Så det ska bli trevligt att äntligen ses. Sen är det EMD som gäller.. teater anonym alltså.. som gör EMD ;) Den ni! Vilken grej :)
Nu ska jag snart sätta igång med det sista innan jag slutar jobba för ikväll. Sen är jag ledig tors-sön :) Sa jag att jag har det bra eller?
Lev!
Det mesta i mitt liv är bra nu. Som ni märker så försöker jag göra lite hjärnträning här, för det behöver jag. Jag måste fokusera på det jag har som är bra och inte låta en grej i mitt liv ta ner mig totalt på alla plan. Det är inte värt det. Ne Nadja, det är det faktiskt inte. Men jag har förmågan att göra så mot mig själv. Kanske för att jag så gärna vill ngt, jag vet vad jag vill, men måste bli lite mer realistisk. Nu får det vara såhär ett tag, obestämd tid från mitt håll och sen bestämmer jag om det är värt det eller om jag ska säga stopp. Men det beror på hur saker och ting utvecklas också.
I morgon har jag två roliga saker på gång också. Fika med en relativt ny vän som jag inte har lyckats få till en träff med på hela sommaren, trots att båda försökt. Så det ska bli trevligt att äntligen ses. Sen är det EMD som gäller.. teater anonym alltså.. som gör EMD ;) Den ni! Vilken grej :)
Nu ska jag snart sätta igång med det sista innan jag slutar jobba för ikväll. Sen är jag ledig tors-sön :) Sa jag att jag har det bra eller?
Lev!
Skärp dig!
Hahahahaha! Jag är så fånig ibland. Jag antar att ni har gjort detta också. Tänk er en liten skitgrej ni ska göra, men som ni förstorar upp i erat huvud, precis som jag har en förmåga att göra. Så går det runt såhär i huvudet:
"Ska jag? Ne, jag vet inte? Vad kommer hända? Är jag för mkt om jag gör såhär? Gör jag för mkt? Bryr jag mig för mkt? Ska jag? Ne! Ja! Äsch vad fan, jag gör det! Åååååh nej, jag skulle inte gjort det!! Eller?!" Ja.. osv.
Så töntigt. Man gör vad man känner för så länge det inte är dumt och sen får det vara så. Så där går det runt i huvudet på mig när jag är rädd för vad andra ska tycka om mitt val, om mig. Men vad fan.. hur stor roll spelar det egentligen? Liten egentligen, men stor ändå ibland.
Äsch, nu är jag för trött. Jobbade nämligen 13.30-21 igår och 7-21 idag. I´m good huh?! Yes, I am!! ;)
Nå?
Är det bra nu eller? You never know...
En dag i en annan soffa
Jag avskyr när jag ställer till det för mig själv och det har jag haft en förmåga att göra en hel del på sista tiden.
Jag vill att människor i min närhet ska kunna lita på mig, och förstår inte varför jag har gjort så att någon har all rätt att inte lite på mig nu. Det är ju bara jag själv som kan veta säkert att jag inte kommer göra om det, men jag förstår om man inte vågar tro på det. Vem skulle inte lova det? Men jag lovar. För det var inte värt det.
Det sista jag vill är att såra någon, om jag bara kunde tänkt på det innan. Man brukar alltid säga gjort är gjort och just nu hatar jag att det är så. Det jag kan göra nu är att visa att jag ångrar mig.. men jag vet inte hur.
Kram
Hej och hå
Var ute och firade mig själv igår med mina fina vänner! Några jag trodde skulle komma kom inte och några jag inte trodde skulle komma kom, så det blev en riktigt bra kväll ändå. Vi satt i Rålis och picknickade, sen livade vi upp stämningen med att leka älgen och chip. Haha, folk runtomkring måste tyckt att det såg väldigt festligt ut :p Sen lyckades vi få ihop en jädra massa människor att spela fotboll med. Eller jag var inte så delaktig i det samlandet, men jag fick bli lagledare iaf ;) Sen blev lagledaren fort trött och gick och satte sig medan de andra spelade vidare. Sen blev det efterfest hos Danne, vi var bara fyra st, men trevligt hade i må jag säga!
Vaknade upp idag varm och bakis och har känt mig redigt sliten hela dagen. Nu mår jag inte illa längre, men är hungrig!! Jag hämtade bilen vi har köpt idag också :) Niiiice! Den går fin fint.
Varför blir det alltid ngt från en fylla som inte är helt bra. Mobilen försvann igår. Hade vi varit smartare och kommit på det innan vi satt i taxin så kunde vi gått tillbaka och leta, men ne. Bakfyllan är ju aldrig trevlig och kommer tyvärr efter varje fylla, så det får man väl leva med.
Till sist.. jag hade riktigt kul igår! Tack alla som kom :)
När det stockar sig i halsen
Jag sa: "Jag mår bra, jag har inte haft ångest på jättelänge"
Nu känns det som att jag har haft det i en månads tid, i sträck. Något som trycker över bröstet och gör det svårt att andas, jag mår lätt illa men kan som vanligt aldrig kräkas. Vet inte om det hade gjort saken bättre, men om en gång hade räckt för att inte må illa längre så hade det varit värt det.
Det är ngt som saknas hos mig. Något som jag hade för bara några veckor sen. Efter studenten kastade jag det livet bakom axeln som har fyllt mig med så mycket under åren, och inte minst det sista halvåret. Allt jag kastade var så tugnt att det blev ett stort hål i marken. Och medan jag vandrade vidare så kom det sakta tillbaka och är nu påväg att fylla mina hål med minnena som finns kvar. En så länge är det under process och vissa hål gör ondare att fylla.
Jag är trött. Jag mår illa. Det trycker över mitt bröst. Jag vet inte vad jag vill göra. Jag vet inte vad jag vill säga. Tårarna är påväg hela tiden, men jag vet inte för vad.
Igår träffade jag dig. Det gjorde ont. Det var inte medvetet meningen att vi skulle träffas, men kanske omedvetet, vem vet. Det kanske var meningen att vi skulle råka vara på samma plats samma tid för att jag skulle få säga hej då till dig utan att säga det högt. Jag har raderat ditt nr och är inte vän med dig på fb. Påvägen in till stan raderade jag alla sms och ditt nr var helt borta. Jag och mamma stannar till och lyssnar på musik, bra musik, som vi inte hört förut. Jag sa till henne att sångaren såg ut som dig. Jag tänkte att skulle jag se dig så måste jag ju faktiskt gå fram och hälsa. 3 min senare rycker mamma tag i mig och pekar. En gång hade öppnat sig som en diagonal genom hela publiken och där satt du! Efter att ha närmat mig sakta blev det platser lediga bakom och jag gick dit och satte mig och hälsade på dig. Fick hoppa fram till platsen brevid sen. När jag gick sa du att det var kul att jag kom förbi och lyssnade. Vad du nu menade med det.
Jag kommer sakna det vi hade. Jag kommer sakna det vi kunde haft, det vi kan ha och det vi kunde fått. Men vet att inget av det där kommer vi få. Det gör så satans ont..
01.36, pasta, funderande
Hela veckan har jag vetat vad jag ville göra på fredagen. Men det fanns hinder. Hinder som gällde att jag inte ville gå själv, för att alla andra bangade. Igår, fredag, så var jag inte på humör alls längre och bestämde mig för att åka hem. När jag precis hade bestämt mig så dyker de upp som från självaste ödet och ropar "Vi ses ikväll!" Jag kunde inte annat än känna att jag skulle dit ändå. Och mkt riktigt, jag gick till chaplins för att fira att musikerna på scengymnasiet tog studenten, och det ångrar jag inte en sekund. Jag hade skitkul!
Det var helt klart värt att bara sova 2,5 h innan jag skulle upp och jobba. Jobbet klarade jag av fin fint ändå! Det var sen jag stupade, när jag var påväg in till chaplins igen :p Jag var taggad hela dagen på att festa igen, men den energin försvann. Jag hade jättetrevligt på chaplins ändå med mina fina vänner! Jag blev bara väldigt snurrig i huvudet av alla blinkade lampor så jag tog Jamilas nycklar och åkte hem. Här sitter jag nu, käkar pasta, dricker vatten och tänker på mitt liv. Mitt liv som det är just precis nu, det är lite svårt, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag har för känsla. Kanske för att jag är för trött. I morgon är det söndag, ska bli spännande att se om jag får ett samtal eller om det snart börjar bli tack och hej för dig och mig. (så poetiskt med rim) :p
Jag är trött i huvudet. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om saker. Är förvirrad, glad och ledsen.
01.46, pasta, funderande.
Scen
Det finns inget bättre än att stå på scen. Närvaron, lyckan, livet! Mitt andra hem, om inte mitt första. Att stå på scen med publik.. ÄNNU BÄTTRE.. såklart ;)
Vi rockade idag och jag njöt av att vara med i denna fantastiska musikal! Det här var en underbar början på veckan som kommer!
God natt/morgon!
Springa, plugga eller sova?
Skulle vilja ha orken att springa eller tiden att sova. Men jag måste välja plugget nu, skit! Jaja, what to do..
Repetitionerna går bra. Endel irritation och sånt, men det är ju inte oväntat. Och jag tycker att vi sköter oss rätt bra! :) Det är kul!
Fan, jag blir arg. Arg, för att jag inte har någon kontroll över en speciell sak just nu, för att jag har släppt den själv. Men det tar emot så in i helvete. Fast ju längre tiden går så inser jag att det är nödvändigt. Här kan det väl inte finnas nå rätt eller fel? Det gäller ju bara att det ska kännas rätt för mig, vilket är nog svårt att känna.
Äsch.. woulda shoulda coulda!
Host, snor och slem
Idag är det söndag. Jag hade ingen feber när jag vaknade vilket är ett framsteg sen igår. (Usch, nu sneglade jag precis på teven och såg ett öppet ansikte som de opererar, måste byta kanal). Sådär ja.
Idag ska jag öva på mina monologer. Det är lite segt att öva hemma tycker jag. Jag skulle vilja åka iväg till en teatersal, sätta på teaterljuset och köra fullt ut. Men jag får göra så gott jag kan och jag tyckte igår att de börjar sitta rätt bra, vilket är på tiden eftersom jag åker i morgon.
Igår skickade jag ett mail till en person och har brytt mig mycket om på senaste tiden. Jag kände att det var nödvändigt för att kunna gå vidare. Jag ville få ur mig det för att annars skulle inte han veta hur jag känner nu. Han verkade förstå, fick inget utförligt svar just då, vilket är förståligt. Men nu har jag i alla fall gjort det läskigaste av allt, släppt kontrollen. Och jag kan lätt ta tillbaka den om jag vill, men det är inte nyttigt för mig och då kommer jag heller inte få det svar jag söker, så jag måste hålla mig i skinnet. Om han talar sanning så kommer det ordna sig ändå, om inte så får jag ta det när det kommer.
Ne, nu övaövaöva :) I morgon vid den här tiden sitter jag på bussen påväg ner till Skåne. Håll tummarna för mig!
WIEHHAAAA
Jag har ätit Vickan och Adde ur huset. Här finns inte längre någon mat... Vickan ligger och kvider på golvet. Jag sparkade henne, i kulan.
Jag är egentligen inte så lång som jag ser ut att vara. Jag har inlägg i skorna.
Vickan är den bästa människan som finns, det är därför jag sparkar henne i kulan. Att vara bra ska göra ont.
Ibland spelar jag basket, med Fadja...
Jag är egentligen inte så lång som jag ser ut att vara. Jag har inlägg i skorna.
Vickan är den bästa människan som finns, det är därför jag sparkar henne i kulan. Att vara bra ska göra ont.
Ibland spelar jag basket, med Fadja...
